United States or Greece ? Vote for the TOP Country of the Week !
I Projekt till en poetisk förening måttas ett hugg mot den götiska skolans nordiska kraftpoesi, medan i Försök till en naturalhistorisk beskrifning öfver den poetiska örnen den gängse poesins osanna förhållande till naturen prisgifves åt löjet.
Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna.
En egendomlig slump eller måhända en högre tillskyndelse fogade så, att Jan-Petter och hans svärmor lämnade det jordiska på en och samma dag med endast ett par timmars mellantid. Man vågar kanske antaga att det band, som förenat dessa båda själar, varit starkt nog att trotsa den store Förstörarens skiljande hugg. Hur som helst så hade fru Olga i ett slag blivit kvitt ett dubbelt förmynderskap.
Länge dröjer det om, innan de hinna att rusta sig. Om det sker, har Folketuna till dess en ringborg med en järnport, som kommer att trotsa både eld och hugg. Och jag lämnar dig aldrig levande ifrån mig. Hon svarade honom aldrig, men när det blev full dager, gick hon in i tjället och lade sig ned och somnade.
Förförelser måste ju komma; men ve den människa genom vilken förförelsen kommer! Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden. Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig.
Ja, för att deras hjärtan må försmälta av ångest, och för att många må falla, skall jag sända det blänkande svärdet mot alla deras portar. Ack, det är gjort likt en blixt, det är draget för att slakta! Hugg lös med all makt åt höger, måtta åt vänster, varthelst din egg kan bliva riktad. Också jag skall slå mina händer tillsammans och släcka min vrede. Jag, HERREN, har talat.
Assim steg upp. Jag stannar i skuggan, sade han. Om du vill, att han skall dö, så rör i elden; det är tecknet. Mitt svärd är skarpt, min hand säker, ett oväntat hugg skall fälla den vilda isbjörnen. Gå, gå! viskade Singoalla. Assim försvann. I nästa ögonblick inträdde riddaren och Sorgbarn. Singoalla stod framför Erland. Hon betraktade honom... Vem kan skildra en blick som denna?
Ej får han skygga, om hans gissel, svängdt till hugg, En strimma randar på medtäflarns kinder, om Hans vagn, i vändningspunktens trängsel jagad in, En annan splittrar eller öfverända slår. Men sådant, vet jag, yrkar fåfängt jag för dig, Ty oåtkomlig, mer än om i hafvets djup Jag till dig talte, är för hvarje tanke du, Som ej uti ditt eget hufvud vuxit opp.
Von Törne, vet du, var en äkta finne, En gammal, knotig björk med masur inne, Det var ej lätt att öfver honom rå, Det skulle vara hugg, som bet uppå. Han visste af det själf och trodde gärna, När folket sade, att han hade kärna, Att gamle Törne stod uppå sin kant Båd' som major och öfverstelöjtnant.
Fattighuset väntade Hellu stackare, der skulle hon få släpa fram sitt lif under hårdhjertade menniskors hugg och slag. Den stackarn, som hade en så vek natur, skulle inte ens lära att försvara sig, nog skulle verlden få förtrampa och misshandla henne efter eget behag.