Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 juli 2025
Här kommer en man som jag känner, nämligen polischefen vid gränsstationen. Han har ett papper i handen och ser ut, som om han hade en fråga att göra er. Åtminstone kommer han rakt på oss. Vad ser jag? En arresteringsorder! Nej, det förefaller inte, som om försynen skulle vilja låta er vän slippa undan d.v.s. er.
Min väg går visserligen icke till Raslinge; jag vänder som räven i eget spår. Men tjänsten är ovärderlig. Ovärderlig. Han tryckte handen, drack ur glaset, fyllde det på nytt, tömmande flaskan till sista droppen. Och han sade: Hur länge har pojken ramlat omkring på vägen? Kan väl vara en halvtimme. En halvtimme, upprepade greven eftertänksamt. Gott. Nu är rätta tiden, skulle Träsken säga.
Männen utträdde åter ur sanktuariet. En av dem bar i handen en mängd blad, på vilka forntida orakelspråk, givna av den delfiske Apollon, voro upptecknade. Man hade förvarat dem med samma omsorg som de sibyllinska utsagorna. Men de voro icke sammanbragta i rulle- eller kodexform.
Men hon stack ett äpple i hans hand. Nu äter du, befallde hon. Han släppte äpplet. Hon stack det åter i handen och förde till hans mun. Nu äter du, upprepade hon. Och gossen började långsamt gnaga på äpplet. Då hörde hon åter den grova stämman bakom sig: Guds fred, gästgivarmor.
Officiella undersökningar vid Preussens stenkolsgrufvor ha med siffror gifvit vid handen, att den presterade arbetskvantiteten minskas, under det att lönerna stiga.
Så hon sade; ett svar gaf icke den gamla tillbaka, Vinkade blott med handen och kallade flickan i tysthet, Men afsides hon hviskade sen den komna i örat: "Gud välsigne, mamsell, hvad ni dröjer, att vofflorna kallna, Steken i grytan torkar och bränns, och den vördige pastorn Sitter och hungrar och mäktar ej få sin fattiga kvällsvard.
Åter var fru Bäck framme vid pianot, denna gång med Nadja vid handen. Några finska nationalsånger bad hon, och Nadja satte sig ned. Hon begynte med några fatala preludier och treklanger, tog sedan en hop qvintparalleller, som skulle låta riktigt »stiliga», och föll så in med sången. Hon sjöng en finsk folkvisa, en af de skönaste bland de sköna.
Runeberg fann det slutligen nödigt att sammankalla lärarkollegiet, som enhälligt ådömde dels relegation, dels aga på flata handen, dels karcer och varning.
Han kunde icke motstå frestelsen. Han räckte ut sin hand och bröt ner ett af de vackraste äpplena. Då ljöd plötsligt en klar men svag röst i hans öra: "Nej, gosse, det där är ju synd." Förskräckt lät han handen med äpplet sjunka och såg sig omkring åt alla sidor, men han kunde icke se någon. Han såg blott en nyss byggd glasveranda, hvars dörr stod öppen.
De små fröna skulle få bevara sina hemligheter, tills solen och myllan och vattnet lockade fram dem. Den stora sådden tog sin början. Vickberg stack sin smala överkropp ut genom vindsgluggen och vinkade vänligt med handen. Johnsson kom ut på förstubron och gav goda råd. Han var kunnig i allt. Tyvärr hade han sin dåliga dag och det blev mest ovett.
Dagens Ord
Andra Tittar