Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 september 2025
Tanken på den stundande skilsmessan, glorian från den stora, lysande staden, minnet af många glada bragder, längtan efter hemmet, glädjen att få återse en af blodet, allt förenade sig nu att sätta Johans känslor och fantasi i rörelse. Under den vecka han väntade brodern diktade han om honom till en vän, en öfverlägsen man, som han såg upp till. Och Gustaf var honom öfverlägsen som menniska.
När ingenjören sneddade över torget, blev han varse sin vän och frände häradshövdingens präktiga gestalt. Häradshövdingen stod strax nedanför Gustaf Vasas stensockel. Han hade för vana att beundra Gustaf Vasa en fem minuters tid varje morgon mellan klockan åtta och nio.
När Gustaf tagit af skjortan låg han nästa ögonblick i vattnet och tog genast en sträcksimning ut till moringen. Johan beundrade, skulle gerna ha följt, men denna gång tyckte han det var roligare att vara sämre och låta brodern behålla glansen. Det var den första pojke som simmat till moringen. Vid middagsbordet lemnade Gustaf en fet skinkbit på tallriken. Det hade ingen vågat förr.
Han teg äfven, när fadern skickade Gustaf en handkassa, och i ovanligt rörda ordalag förklarade huru djupt han känt detta fina drag af hans goda hjerta.
Gossen stiger upp från platsen, och så löpa hans ostyriga tankar så här ungefär: Hvad jag vet om Gustaf den förste? Åh! Det är mycket det. Hvad tjenar det till att rabbla opp det igen? Nåå du? Är det allt hvad du vet. Han hade inte sagt ett ord och kamraterna skratta. Nu blir han ond. Han försöker att börja tala, men det stockar sig i halsen. Hvad skall han börja med?
Han slog, bort alla tankar på Gustaf den förste och tänkte med våld bort på något annat, på kartorna på väggen, på lamporna i taket, och nu gjorde han sig döf. Sitt ner då, efter du inte kan din lexa, säger magistern. Han sätter sig ner och låter tankarna löpa ut, sedan han bestämt sig för att magistern ljugit.
Hittills hade de öfriga kamraterna blott varit åskådare af trumslagarens manövrer; men nu, då de sågo fienden stadd på full reträtt, föllo de till med ett härskri, såsom om det gällt att störta Jerikos murar. Svarta Gustaf sprang icke mer, han flög, och detta tyvärr till sin egen olycka.
Här fäste han nu snaran så försåtligt, att Svarta Gustaf, om han gjorde försök att komma igenom, nödvändigt på detta ställe skulle finna sin galge.
Dermed hade han nästan stängt för sig möjligheten af befordran i statens tjenst. Den, som underhöll honom vid universitetet, var Karl Gustaf Wrangel, som tyckes på ett högsinnadt sätt hafva sörjt för honom. Utom det lysande mäcenatskap, som då allmänt utöfvades af de store, bidrog väl äfven härtill, att morfadern och Wrangel varit krigskamrater.
Åter, när enhvar han somnad trodde, Steg från bädden tvillingsbrodern Gustaf Och begaf sig till sin far i stugan: "Fader, mig allena drabbe straffet, Såsom jag allena det förtjänar. På min födslodag sprang jag kring renen, Att för mina bröder plocka hallon. Mitt är felet, och de andras icke." Honom svarade den gamle fadren: "Som ditt brott är, blir ditt straff i morgon."
Dagens Ord
Andra Tittar