Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 oktober 2025
Icke ens då en gran strök hatten af mitt hufvud och förpassade den ned i en mindre klyfta, och hon måste ned för att hemta den kunde förmå henne lemna gummans naturskönheter att sköta sig sjelfve.
Hon kände medlidande med de stackars männen, och dessutom var hon vetgirig av naturen och ville gärna vara med om lite av varje. Hon erbjöd sig att taga gummans plats, och ehuru hon inte dög mycket till i matlagning, gjorde hon sitt bästa för att hålla karlarna vid gott humör.
Annars var ingen att se, ty Ingrid hade gått till ladugården för att mjölka kon och släppa ut fåren. Kerstin vände sig om och frågade, varför Sven kommit vid denna ovanliga tid. I gummans utseende och i den ton, varmed hon gjorde denna fråga, låg ej det gladlynta och hjärtliga, som fostersonen annars alltid rönte hos henne. Jag vill tala med far, svarade Sven.
Men längre led det in på våren, och varmare blef solen, och redan hade gummans trädgård icke synts till på många dagar, men ännu qvarstod lilla gumman. Hon var fäst vid en fin rispa i glaset och smälte ej så lätt. Dock se, nu smalt en dag diademet från hennes panna och föll ned. "Hon är väl ej drottning numera", tänkte Ina.
För att jag ville bli av med honom ju förr ju hellre, sade mor i Sutre. Av med Daniel? frågade greven. Då tröt gummans tålamod, hon samlade förklädet i handen och slog honom kraftigt om benen. Nej, av med honom där, otering! Av med honom! Och skam till sägandes inte för min skull; jag är gammal nog att tåla se uselheten. Men för pojkens skull.
Stojande kommo de nu och slöto hans händer i sina, Hvaren hade ett ord att säga, och hundrade öron Skulle med möda förmått uppfånga de flyktiga ljuden; Ty som gnistor spraka från katten beständigt och tallöst, När han på gummans knän af vänliga händer bestrykes, Så framsprittade orden ur skäggomsväfvade läppar.
Därför kunde Carlsson komma ut med Ida ur logen och uppnå hagledet utan att ådraga sig någons näsvisa frågor, men just när flickan kommit över stättan och Carlsson stod på gärdesgården, hörde han gummans röst genom halvmörkret utan att kunna se någon: Carlsson! Är Carlsson där! Kom han och dansa en dans med räfserskan. Men Carlsson svarade inte, utan slank ner och in i hagen tyst som en räv.
Sätt ut med båten, gosse, och håll väl i nordväst, så att du har vinden, vi skola nog se efter barnen, sörj ej för dem; skynda bara!" För yngre öron än gummans var det ej svårt att genast finna hennes misstag.
Flickan satte sig åter i den lilla jullen, som med jämna årtag avlägsnades från stranden och snart försvann i sommarkvällens halvmörker. Korporalen skulle nu återvända till stugan för att säga mor Kerstin, att han ämnade gå ned till masugnen, då han i detsamma hörde gummans välbekanta röst ropa hans namn.
Se, vad han gör, Sörman, men han skall aldrig slå sin hustru. Husch nej då. Jag rörde en gång vid lilla gummans kind det var inte ett slag, förstår han, jag bara så här dåttade till. Men sanna mina ord, Sörman, jag glömmer det varken natt eller dag. Där ser han bäst, att jag inte är någon elak människa. Nå, än Hagelin då? Att han fick stryk, menar Sörman Nej, att han gick miste om Blekängen.
Dagens Ord
Andra Tittar