Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 juni 2025
Med detsamma var signal gifven till ordväxling. "Tag icke tröjan af mig", skrek delinkventen och stötte undan handen på en korporal, som visade sig färdig att betjäna honom i detta afseende, "det har ingen sprungit bar förut." "Mumlar han?" frågade generalen med handen i sidan. "Låt honom ha tröjan på, gardisterna ha skurit för grofva ris", ropade flere jägare på en gång.
Samma stillhet och frid lade sig äfven öfver allt omkring honom, lifvet likasom afstannade i dödens närhet, besökande kommo och gingo med ljudlösa steg. Det dånade så ihåligt, då locket spikades igen. Den der stora grofva karlen i sina tjocka vadmalskläder hade ingen försyn eller fruktan för att störa den sofvandes ro. Klockorna ringde.
Glasögonkarlen steg upp med ett stånkande läte. Han stödde sig hårdt mot den grofva knölpåk han hade bredvid sig. Det syntes att han var illa tagen af gikt och hade svårt för att röra sig. Dessutom varsnades lätt, att han var utan kvinnlig hjälp i stugan. I eldskenet syntes det huru sopor voro hopade där öfverallt i vråarna.
Dem ansade de också af all förmåga och föraktade alla, som hade grofva händer, ty det syntes ju, att de voro simpelt arbetsfolk, alla som hade simpla händer; och deras egna voro så adeliga och fina, så det var makalöst.
Och du, Gud, som hör och ser allt, förlåt att jag i dag hädat ditt namn. Nu är jag ju mera lycklig än jag skulle ha rätt till. Jag har i dag fått hvad jag visst aldrig förr haft en hustru! Leena drog en suck, liksom af lättnad. Hon räckte mannen handen. Och såg sig omkring i den lilla grofva, smutsiga stugan.
Ante, som orolig såg sig omkring efter alla märken i skogen äfven där den var flack, härjad af skogseld eller uthuggen, Ante såg med ens stora, grofva, litet aflångrundade spår i rad, spår hvilka gingo i bredd med hvarandra, spår af flere af många fötter, vargens fötter !
Se, från gård till gård i byn jag gått, Gått från höjd till höjd, från däld till däld, Fåfängt letande ditt lätta spår; Nu i solens hetta är jag här." Så han sade. Till den gamle då Blygsamt steg den sköna flickan fram, Förde ödmjukt böjd hans grofva hand Till sin rosenläpp och frågade: "O Miljutin, gode fosterfar, Hvarför sökte du Nadeschdas spår?"
Han skämdes i ett helt år och kände första gången det ohyggliga i en skuld. Kamraterna gåfvo först fina vinkar, sedan grofva. Han undvek dem icke, kröp efter dem för att visa sin tacksamhet. Han kände att de egde bitar af hans själ, hans kropp, att han var deras slaf och att han icke kunde bli fri.
Ett ögonblick höll han sin döda fånge i hornen, skakade och drog af alla krafter, ett annat tog han sin trumpinne, vände grofva ändan till och slog. Vid allt detta grät han och trätte i växling, antingen han misströstade vid ett felslaget försök eller med harm och hopp grep till ett nytt.
Kunde man tänka sig större motsatser än dessa två, den ena en förfinad och förvekligad baldocka, bleksotsaktig och en smula hysterisk, när något gick henne emot, och den andra, fullkomligt omedveten om allt i världen, undantagande naturen omkring henne, så att hon icke ens förstod att vara generad för sina stora, bara och smutsiga fötter, sina nakna armar och nakna hals, illa skyld af det grofva oblekta lintyget, som helt vårdslöst var hopbundet öfver det höghvälfda, solbrända bröstet?
Dagens Ord
Andra Tittar