Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 juni 2025
Här, med sol, med haf och med jord till vittnen, Skall han stå och döma emellan oss." När han sagt det, syntes Hjalmar. Ensam Kom han klippornas stig uppför, Ej som fordom strålande, vapensmyckad, Men med blottadt hufvud och utan sköld. Blekhet i hans anlet låg, lik skenet Öfver drifvan en månklar natt; Dyster var han själf som en syn ur grafven, Och i handen bar han ett blodigt svärd.
Det är dock vanligt bekanta emellan, att den ena får veta af den andras död, så att, då man ser någon skrifva bref till en, som redan en längre tid legat i grafven, man med allt fog sluter, att förtroligheten varit ringa eller ingen. Också bestyrker ert svar i flere punkter sannolikheten af en sådan förmodan.
»Det var för besynnerligt. Men skvallra ej arbetarne? Ty sådana har han väl?» »Ja, en massa, men de tiga som grafven.» »Och han har flere sådana anläggningar?» »Ja, ett flertal.» »Och intet resultat i någon form har märkts?»
Kostnaden och ståten beräknades noga efter rangen. Krigsrådet och preses i antiqvitetskollegium, Stjernhjelms lik fick stå obegrafvet ofvan jord i öfver två år, tills medel hunno hopsamlas för hans anständiga begrafning. Sådana dröjsmål inträffade ofta; man balsamerade kroppen. Riksråd undskylde sig för uteblifvande från rådskammaren med, att de måste följa en meriterad man till grafven.
Grafven i Perho , som Runeberg insände till pristäflan i Svenska akademin, blef där den 20 december 1831 belönad med det mindre priset.
Den gamle generalen är död och följdes till grafven af hela nationen. Det var en furstlig, pompös begrafning. I norra Finland har man för länge sedan anlagt schakter och den tillfrusna Bottniska viken är en saga blott. Ett aber finnes dock. Ute på hafvet bildar det sig mycket mera dimma än i våra dagar.
Han har blott i fyra månader varit enkling. Den förra hustrun har knappast hunnit kallna i grafven. Enklingssorgen är snart förgången, det vet du ju nog. Och nu är han väl i sjunde himmeln och förtjust att den förra hustrun dött. Det kan väl aldrig vara möjligt. Kanske inte medvetet, kanske utan att tänka på det och utan att erkänna det ens för sig själf.
Hennes sista ord hade ju varit: »Om du är så enfaldig och tror på någon och tar honom och han gör dig olycklig och det gör han så vänder jag mig i grafven!» Inte skulle gamla mor behöfva störas i sin griftero för den sakens skull! Men å andra sidan hade det sina sidor att tjäna.
Ja, ute ser jag vinter blott Och inne likaså; Och om till världens slut jag gått, Jag såge den ändå. Blef lunden grön; blef nejden varm, Blef dagen ljus och klar, Låg kölden i min egen barm Dock lika ödslig kvar. O, du mitt ögas fröjd och vår, Jag dig ej återser, O, du mitt hjärtas sol, du går Ej opp ur grafven mer. Min själ var din, min känsla din, Ditt lif var lif för mig.
Nu, när lifvets sista gärd var slutad, Bröt det tysta tåget opp, men lutad Mot en alm, som sig i nejden höjde, Kvar en flicka dröjde. Och hon dröjde där, tills allt blef öde; Då till grafven gick hon, till den döde, Och en lilja, som hon bar i handen, Offrade åt sanden.
Dagens Ord
Andra Tittar