Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 september 2025
Gästgivarn tumlade in genom dörren, stor i åthävorna och glad under ögona. Anders! ropade han. Var är du, Anners? Bror Anners lille? Var är du? Blicken häftade sig vid gumman och blev för några ögonblick tankfull och beslöjad. Men glädjen bröt åter fram, gnistrade i ögonen, fnyste genom näsan grinade i käften. Gästgivarn knöt sina nävar, krökte arm, så att rockärmarna svällde stinna av muskler.
Det skimrade som silfver, när årorna sänkte och höjde sig, det gnistrade som diamanter i månskenet, och en bred silfverdallrande stråle bildade sig i vattnet efter den mörka försvinnande båten. Strålarne upplöste sig så småningom, och der qvarstannade på ytan endast som några långa, smala gnistrande perlband, hvilka i sin tur försvunno.
I samma nu kände Elsa hans läppar skälfva varmt mot sina. Då var det som om hela hennes varelse fått kramp, och hon grep hans arm så hårdt, att han skrek till: Aj! Du gör mig illa! Låt bli mig då! sade hon, och hennes stenkolsögon gnistrade, och det svarta håret stod stridt omkring hennes läderbruna fysionomi. Så släppte hon sitt tag, vände sig om och sprang utför den motsatta sluttningen.
Korpen hade flyttat sig till hans axel. Simon var harmsen över att störas i sin måltid. Han hade väl ännu icke sjungit sin aftonpsalm, men det började lida långt in på natten, och han ville vara ensam. Därför röt han redan på avstånd mot de kommande: Gån bort, gån bort! Gån, säger jag! Men när de likväl nalkades, gnistrade hans ögon, och han började i en ton av gäckeri: Kommen, mina barn!
Närmast, till venster låg Skeppsbron med lossande skutor och rörligt lif; och längst i fonden Ladugårdslandskyrkans kupol, höjande sig öfver de mellanliggande taken. Öfverallt föll solljuset skarpt, med glansdagrar och reflexer. Strömmens böljor gnistrade och glittrade som hvita lågor, genom hvilka de små kolibribåtarne skuro fram i linier som korsade hvarandra.
Stjärnorna sköto blixtar. Marken gnistrade. Hela naturen spred ljus, men ljus utan värme. Han satte sig i en driva vid en stor alm, men när han suttit en stund, tyckte han det blev kallt och måste upp för att gå sig varm. Han var för mörk i hågen att kunna njuta av det magiska landskapet. Plötsligt stannade han. Någon hade ritat med en käpp i snön underliga tecken. Nyberg tänkte och sökte minnas.
Hon grep sin käresta i rockkragen och ruskade honom. Vad är han för en karlstackare, som inte har seglat på sjön förr! Kan han inte vara människa och sitta i båten! Carlsson blev ond, röck sig lös, men förlorade ett stycke av rockkragen. Ska du riva sönder mina kläder, käring! gastade han och satte stövlarna opp på suden för att skydda dem för tjäran. Vad säger han för slag? gnistrade gumman.
Hon lutade sig ut med armbågarna stödda mot fönsterbrädet. Var ska I göra av honom? frågade hon. Ansiktena vändes upp mot henne, vändes åter bort. Och hon fick icke något svar. Lyktskenet ringlade upp och ned i storekens lövverk, dropparna gnistrade. De fyra männen samtalade viskande. Fången hade tystnat.
De generade gästerna sökte slå bort det hela med skämt, men det skulle de inte ha gjort, ty de båda makarna uppeldades därav. Särskilt gnistrade hustrun av hån och hat och slungade fram den ena beskyllningen värre än den andra. Rätt vad det var, reste sig mannen och lämnade rummet. Gästerna sutto där tysta och förlägna; frun yttrade heller ingenting och tycktes alldeles frånvarande.
Dagens Ord
Andra Tittar