Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 september 2025
I bättre smycken hon en bättre lycka klädt, Om lifvet unnat henne den. Min krans är dyster, och min gördel gör din harm; O, när jag knöt dem, tänkte jag: Som jag så fattig denna halm ej vuxit har, Ej detta gräs så glädjelöst. Dock gärna, furste, för din vilja ville jag I blommor byta sorgens dräkt Och taga denna skarpa tistel från min barm Och gömma i mitt hjärta den."
Skall det ske redan i afton? Nej. Det är tids nog till i morgon. Vågar jag fråga dig om orsaken? Du skall i god tid få veta den. Jag önskar då blott ett skriftligt intyg, att du begärt förfogande över de kejserliga trupperna i Aten. Petros skrev detta intyg genast, och Annæus Domitius stoppade det i sin gördel. Prokonsulns anlete uttryckte hemlig glädje.
Och då sprang kung Valdemar den unge ned ur tornet och lyfte dig ur sadeln... högt över alla småtärnorna, som strödde rosenblad... Så här... högt, högt! Han lyfte upp henne och höll henne en stund på sträckta armar, men guldtaggarna på hennes gördel stucko honom i händerna, så att han försiktigt måste släppa henne igen. Nåväl, detta är nu lek, bara lek, sade han slutligen.
Framför dem låg nu i månens klara sken en slätt, som till höger hade en rad kullar, över vilka stadsmuren slingrade sin ofantliga gråvita gördel.
Ranko sof i poppelskuggan, Kommo dit tre flickor, talte Under färden med hvarandra Om hvad hvarje helst begärde. Och den första flickan talar: "Helst jag önskar mig en gullring." Och den andra flickan talar: "Helst jag önskar mig en gördel." Och den yngsta flickan talar: "Helst jag ville äga Ranko. Lätt kan dock en ring bli bruten, Lätt en gördel sönderrifvas, Men min Ranko, han förblir min."
Om dörren till denna kammare var låst, kunde hon utan svårighet öppnas med en lieformig hake, som rabbinen bar i sin gördel och i vars bruk han under de senare dagarne, då han varken förmådde studera eller förrätta sin tjänst, hade haft god tid att öva sig.
Bland de talrika åhörarne till den ovan skildrade serenaden voro även presbytern Eufemios och rabbinen Jonas. Båda hade viktiga ärenden att uträtta. Eufemios kom ifrån Petros och bar i sin gördel ett brev, som tidigt följande morgon skulle överlämnas till Krysanteus. Detta brev innehöll endast några rader.
Sedan, en lång tid därefter, sade HERREN till mig: »Stå upp och gå bort till Frat, och hämta därifrån den gördel som jag bjöd dig gömma där.» Och jag gick bort till Frat och grävde upp gördeln och hämtade fram den från det ställe där jag hade gömt den. Och se, gördeln var fördärvad, så att den icke mer dugde till något.
Långt hon hunnit i sitt ljufva värf, På sitt hufvud bar hon ren en krans Af stellarier och dianter små, På sin barm en nyss utslagen ros, Sammanvuxen med en rosenknopp, Och kring medjans smärta, veka bukt Hon en gördel af violer bar.
De dödstankarna, vad de göra allt förvänt och svart! sade han och stödde fingrarna på hennes gördel. Men en krigare, som klagar! Nej. Marsk, låt sätta ut båtarna. Och stäm så många riddare, som du kan nå med bud, att nästa söndag före mässan möta mig vid Nyköpingshus. Jag vill ännu en gång se dem samlade omkring mig. Följd av endast några få ryttare anlände Magnus obemärkt till Nyköpingshus.
Dagens Ord
Andra Tittar