Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 september 2025
HYLLOS. Underbara ord af dig! Du svärmar, fader! EUBULOS. Svärmar! Nej, jag visar blott En senväckt fjäril naken höst och säger: Här, Här glödde sommarns fägring. HYLLOS. Kan jag sluta ren? Är grafven djup tillräckligt? EUBULOS. Mer än nog för allt, Hvad Salamis har kvar af flyktad härlighet. HYLLOS. Kan nu jag gå att spana, om Tekmessas vård Har kunnat väcka främlingen ur dödens sömn?
Det var myror, som klättrade på grässtrån, en fjäril som kröp på en blomma och så på vita vingar fladdrade vidare i solskenet, en skalbagge, som kommit på rygg och skulle vändas rätt för att kunna krypa vidare, eller ett par fåglar, som hoppade mellan tuvorna och icke läto störa sig av barnet, när de sökte efter föda åt sig eller ungarna.
Varje sorgens mask, som frätt hans bröst, kröp fram och var en skön fjäril. Mörkret blev vårsol och suckarna fågelsång. Det var ej en ynglings hejdlösa förtvivlan; det var en manlig sorg. Själv satt han hänryckt och förvånad över sin musik, ty sådant hade han aldrig hört förr, och när han tystnat och låtit fiolen sjunka mot knät, vaknade L.
Ägde väl din moder glädje Der i Manala, det dunkla? Ägde dina systrar glädje Uti mörka maskars hemvist? Ack ej glädje jag ju söker; Söker blott en droppe värma, Liten, som i svalans hjerta, I än mindre fågels inre, Som i minsta blommas fibrer Som i minsta stoftkorns gömma. Söker blott af ljus en stråle, Ej så rik som lysmask skenet, Mindre än ett fjäril ögas.
Men på ett blad satt en fjäril innesluten i sin puppa och tänkte allehanda. Hon kände ett stort begär att bege sig ut i vida verlden. "Visst måtte jag äga vingar", tänkte hon, "och det vore så roligt att flyga der med de andra. Eller kanske är jag bara en torndyfvel, lik den som krälar der nere.
Sen den enda kom dit, Lär hon öppnat dörren Och förenat båda, Ty min sorg är sällhet Och min glädje vemod. I det öppna lusthusfönstret Satt en sommarmorgon flickan; Men från blommorna i nejden Kom en guldbevingad fjäril Och på flickans lock sig satte.
Hon var så glad, att hon måste springa, och i stället för att låta sina fötter följa den gröna stigen, höjde de sig ofrivilligt och hon bars liksom en fjäril fram öfver blomstren, mellan höga träd, mot fjärran sköna trakter, allt längre och längre. Hon såg någon framför sig, ett ungt väsen liksom hon sjelf. Det var dottern. Hon ville taga hennes hand, men det lyckades icke.
Sade och teg; då flög den rodnande blygseln af flickans Yppigt blomstrande kind som en färgrik fjäril af rosen, Och hon fällde sin vänliga blick på den raske Mattias, Medan till rocken hon gick och började spola ånyo.
Dagens Ord
Andra Tittar