Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 september 2025
Här kommer en man som jag känner, nämligen polischefen vid gränsstationen. Han har ett papper i handen och ser ut, som om han hade en fråga att göra er. Åtminstone kommer han rakt på oss. Vad ser jag? En arresteringsorder! Nej, det förefaller inte, som om försynen skulle vilja låta er vän slippa undan d.v.s. er.
Han tycker sig vara så frisk, så kraftfull och ville ej byta med någon annan man i hela verlden. Han är ju älskad oaktadt sin fattigdom, oaktadt sitt skygga och tölpiga sätt, oaktadt sitt fula röda hår och sitt obetydliga och osköna ansigte! Hur säll han är! Hans hjerta slår så tacksamt. Hvad Försynen varit god just emot honom, som unnat honom så mycket godt.
Omständigheterna ha störtat mina förhoppningar, ödet har bränt mina rosengårdar, och jag lefver som i en öken, emedan försynen icke unnat mig en vän, en enda vän. Till och med en tjenare som jag kan tro på saknar jag. Hittills har jag litat på den der finske karlen Peltonen, som jag i snart fyratio år känt till, men just i dag såg jag att också han uppreser sig emot mig.
Jag behöver knappt veta mer, ty därmed har du sagt, att du står på en vändpunkt av ditt liv, att du vill börja en annan bana, värdigare de härliga gåvor, varmed Försynen utrustat dig, och som, rätt använda, böra bereda dig en framtid av lycka och ära ... Du kommer mig att le ... Du tvivlar på en sådan framtid och känner likväl vedervilja för det liv du fört allthitintills.
Någonting helt naturligt, intet mirakel, icke ett spår av elakhet bara en kloaköppning vid kanten av trottoaren, där min stol stod. Då först började jag fatta, att goda andar åsyftade min frigörelse från en last som för till dårhuset. Välsigna försynen som räddat dig! Den 25 maj. Oaktat hotellets ordningsregler, som utestänga kvinnor, har en familj inhysts i rummet bredvid mitt.
Det var nu som försynen ingrep med sitt finger, om för att straffa eller uppmuntra Anderblad må vara osagt. En förmiddag, när han satt lutad över fakturaboken, anlände ett expressbud med en liten rosafärgad biljett, vilken Anderblad, med en aning om kommande olycka, bröt och läste. Den lydde så här: Käraste Karl Oskar! Förlåt att jag varit elak mot dig.
Och när skola vi äntligen lära oss förstå att när makterna önska att vi skola äta köttbullar, så skola vi icke beställa Kidney and bacon eller tvärtom. Huru outrannsaklig är icke Försynen! Det var en sådan dag solen hade börjat värma och sommaren var på väg. Det var en sådan dag, då man lämnar sitt arbete och går ut på gatorna och torgen.
Jag var dum som inte gjorde som du, gifte mig i Ryssland, blef naturaliserad der borta i Österland, skaffade mig en brunögd barischna till hustru och lemnade det här landet med sina små trånga förhållanden och sin obehagliga politiska ställning. Gamle misantrop, jag tycker du borde vara försynen tacksam som ställt till så bra för dig.
Då uppdyker åter hos mig den föreställningen att försynen har bestämt mig för en mission här i världen och att det är uppfostran därtill som på detta vis tager sin början. I februari lämnar jag sjukhuset, utan att ha kunnat bli botad men kurerad för världens frestelser.
Hur skulle den omständigheten att hans mor ännu var i livet kunnat hindra honom från att viga sitt liv åt de allra högsta problemen? Nej, han insåg det nu. Han var till och med tacksam mot försynen, som låtit henne gå bort. Hur skulle hon inte ha sörjt över att se honom så här melankolisk och sorgsen!
Dagens Ord
Andra Tittar