Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 september 2025
Av någon anledning hade han iklätt sig kammarherreuniform, och den verkade disciplinerande. Han förde kommandot under tre timmar. Vid halvsjutiden blev han plötsligt trött och förklarade, att elden icke stod att hejda. Så red han hem till "det vackra fruntimret" påstod stadsborna, som aldrig kunde förlåta denna desertering. På hemvägen mötte han Viskingeholmfolket. Nej, vänd om! ropade baronen.
Gud skall förlåta dig, stackars arma, liksom en gång också honom, hördes ärkebiskop Fulcos fasta röst. Men din plats är inte här. I afton är det gott om sadlade hästar, och jag skall taga några beväpnade karlar med mig och för säkerhetens skull själv följa dig det första stycket. Vart vill du hän? Helst till min olyckliga syster, svarade hon och gick ned till honom utan att släppa gossen.
Abraham gjorde en rörelse för att smeka honom. Men händerna föllo ned på bordet. Han brast i gråt. Ingenjören strök honom över nacken och skuldrorna. Han upprepade: Kära gosse, du får förlåta. Det har varit en svår natt. Jag höll emot i det längsta. Men det blev för tröstlöst. En gammal gubbes liv är ju ingenting. Och ser du ser du man måste bryta oturen. Det är som i kortspel
På Herren jag förtrösta vill, Ty honom hörer hämnden till; Mig skall det vissast båta Att tåla och förlåta. Dem, som i hjärtat hata mig Och akta skada göra, Dem vill jag lämna, Gud, åt dig, Du må till doms dem föra: Jag själf är full af skuld som de, Så vill jag deras skuld ej se, Ej dem med stränghet döma Och egna brister glömma.
Hennes blick var så vemodig och rösten så vek, att fru Meilert i hast blef allvarsam. Hvad är det? frågade hon orolig. Tant . . . jag har slagit resan ur hågen. Du måste förlåta mig och .
Då skola de icke mer behöva undervisa varandra, icke den ene brodern den andre, och säga: »Lär känna HERREN»; ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste, säger HERREN. Ty jag skall förlåta deras missgärning, och deras synd skall jag icke mer komma ihåg.
Ty jag skall i nåd förlåta deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.» När han säger »ett nytt förbund», har han därmed givit till känna att det förra är föråldrat; men det som föråldras och bliver gammalt, det är nära att försvinna. Nu hade visserligen också det förra förbundet sina gudstjänststadgar och sin jordiska helgedom.
Småtärnorna sköto henne framåt, men hon ville icke gå utan stred emot, fast hon kände sig stolt och nöjd över att han hälsade så gott på henne. Som han satt där, tyckte hon, att han liknade det vänaste beläte af frälsaren. Men så bjud honom då hornet, viskade småtärnorna och lyfte upp hennes arm. Kan du förlåta mig! viskade han och böjde sig fram, så att han kunde nå hornet.
Underliga känslor rörde sig inom henne, medan hon lyssnade till denna halfhöga sjelfbekännelse: en qvarlefva af bitterhet öfver modrens öde; ett gränslöst medlidande med denna djupa, beherskade sorg och tillika en ofrivillig sprittning af glädje öfver att hos tant Karin finna någonting beslägtadt, något som hon kunde förstå och förlåta. Fru Meilert såg åter upp.
Emellan oss är det slut ... ty jag kan aldrig i mitt lif förlåta dig detta ... aldrig glömma det. Och ingenting i världen skäms jag för och ångrar så som det, att jag någonsin litat på dig. Att jag ej förstod huru litet värda alla dina berömda grundsatser voro. Och din stadga, dina vackra talesätt ? Ord, ingenting annat Jag känner värkligen inte igen dig.
Dagens Ord
Andra Tittar