Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 maj 2025
Tillhörde denna tavla Börevig, var den kubistisk, och Dybedræt sade: Idén är god, men konst kan nu kubismen aldrig bli; tillhörde den Dybedræt, var den expressionistisk och Börevig sade: Något av det riktiga har du fått med, men expressionismen kan nu aldrig få med allt; i vilket fall som helst tillhörde tavlan aldrig någon annan, ty ingen köpte Dybedræts och Börevigs tavlor.
Börevig greps av vrede, men den övergick hastigt i sin motsats. Stackars Dybedræt! Det var inte så roligt att gå pank. Och nu, den heliga julnatten. Man skulle visa överseende och godmodighet mot varandra, inte hat och hårdhet. Gamle Dybedræt, sade han, det kan du ge dig fan på, att jag skall. Vill du med in här? Vad vill du ha? Med in här? Ja. Ser du inte, att dom har öppet?
Börevigs själsmekanism slog back med ett förfärligt gnissel. Vad hade han gjort? Han hade ja visst, nu mindes han det. Koss ja, det var sant, den fick en tiggare Dybedræts näve sjöng mot hans huvudskål, innan han hunnit längre. Dybedræt hade tårar i ögonen av sorg och mordlusta. Hans knytnävar virvlade kring Börevigs huvud som löv i stormen.
Farvel, de Herrer, og glædelig Jul! Är det gratis? sade Börevig. Jag trodde det kostade en tia. Då får den stackars mannen den. Var så god. Busen mottog försonad tian och han, Dybedræt och Börevig lämnade kontoret. Du vräker dig med pengar, sade den ännu kokande Dybedræt. Börevigs ädla sinnesstämning hade återvänt. Med egna pengar, sade han, och med andras klädesplagg. Vi äro alla svaga människor.
Dom har lov att öppna klockan fyra härute. Vad vill du ha? Han dunkade Dybedræt i ryggen med plutokratisk välvilja, och drog honom med sig in på ett litet kafé, som redan öppnat. En morgonglåmig kypare gick och torkade av borden. Det ångade kaffe, och på ett bord stod en ofantlig bricka med wienerbröd. Börevig beställde kaffe och bröd och konjak. Han ruskade på sig.
Värmen på lokalen och den salige Lassons oportovin togo ut sin rätt. Dybedræt sökte få upp Matisse och det riktiga igen, men hans röst och hans hjärna voro lika grötiga, och han hörde inte engång själv på vad han sade. Börevigs själ var tillbaka på Västlandet och gick i julotta samman med föräldrarna.
Haha! sådant är folket på Västlandet! Det skulle inte förvånat mig, om de köpte kubistiska tavlor. Börevig hade inga anekdoter att hämnas med. Han var en smula enfaldig. Han trivdes samman med Dybedræt. Ingen av dem hade lyckats, och de voro båda lika fattiga. Fattigdomen och deras skiljaktiga konstuppfattning gjorde dem oskiljaktiga.
Vill herr Dybedræt hålla till godo med den, eftersom herr Dybedræt inte har någon överrock? Man skall gå med överrock, herr Dybedræt! Fru Lassons automobila öga gjorde ett försök att se vädjande på Dybedræt, på samma gång som det fixa ögat, men misslyckades och återföll i anarki. Dybedræt öppnade paketet med det artigaste ansikte han kunde åstadkomma. Invärtes darrade han av sorg och förbittring.
Hennes port stod alltid öppen för Dybedræt och Börevig. När detta brödrapar gjorde hennes bekantskap, slogos båda samtidigt av samma idé: hon har råd att köpa en tavla! hon skall köpa en! Skillnaden var, att Börevig menade en kubistisk tavla, under det Dybedræt närmast tänkte på en expressionistisk.
Oss utomstående förefaller en sådan tilldragelse obegriplig, om vi varit åskådare till den, och otrolig, om vi höra den berättas. Men det hindrar inte, att så går det till, varest två eller tre sanna norska män äro församlade. Målaren Dybedræt var ofta församlad med målaren Börevig, och såg helst, att det icke skedde alltför långt från ett bord, som uppbar flaskor och glas.
Dagens Ord
Andra Tittar