Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 oktober 2025
Jag är glad att du är frisk nu, det var hårdt för mig att höra att du var dålig! Hvarför kom du inte till mig, fast jag bad dig så mycket i alla bref, och fast »nya drängen» hade släde med kuddar i, för att du skulle åka beqvämt? Tala inte om det der eländet, mor! Jag ville inte ut till landet och höra dina predikningar, det var bättre att vara här, der alla flickorna ä' likadana som jag.
När han kom hem från sin misslyckade upptäcktsresa satte han sig att besvara brefvet: Stockholm den 23 oktober. Fröken Alma Hagberg. Ni är mig en fin liten fröken! Om jag inte visste att ni i grund och botten är lika förargad på er själf, som jag är det, så ville tonen i mitt bref bli ännu mer förebrående.
Hvar gång hon hittills träffat honom utanför scenen, hade han förefallit henne som en hvardagsvariant af den roll, han senast utfört. I dag var han åter Hamlet. Hon smålog, när hon såg den djupsinniga min, han anlagt inför skogens furor, hon tänkte på den själlösa tonen i hans bref. God morgon, Hamlet! ropade hon och sprang plötsligt fram från sitt gömställe.
Om du känner, att du alltid varit mig kärast af alla syskonen, skall du förstå hvilket djupt medlidande som grep mig efter det jag läst ditt senaste genomsorgsna bref, och hur innerligt jag beklagar att jag under de senaste åren icke haft tillfälle att träffa dig och ingenting fått af dig själf veta om ditt sjukliga tillstånd.
Weyprecht skrifver bland annat i bref till Petermann sålunda: »För det tredje har frågan om möjligheten att framtränga mot öster längs efter Sibiriens kust alldeles i ingen mån modifierats genom resultaten af vår expedition.
Ett enda bref hade modern mottagit från William under sommarens lopp. Deri underrättades hon på fyra rader att han var i Lysekil och ämnade stanna der någon tid. På nära två månader hade han sedan icke låtit höra af sig; hon visste icke ens hvar han fans, och hans tystnad började oroa henne.
Kan man tänka sig något mera åsneaktigt! Nej, sade Elsa. Men hon tänkte, att det visst var ännu mera åsneaktigt att fästa så stor vikt vid en slik bagatell. Harmen hade börjat koka inom henne. Det var alldeles som om han kommit för att få jämra sig, icke för att säga henne farväl. Och det var han, som stämt henne sig till mötes! Nu ångrade hon, att hon kommit. Hans bref var ju en oförsynthet.
Med hvilken stolthet skulle hon icke då berätta om sin trogna kärlek och låta honom läsa alla sina beundrares bref, för att visa huru många frestelser hon varit utsatt för. År efter år förgingo, men storfursten kom ej. Sara läste »Grefven af Montechristo», »Paris mysterier», »Den vandrande juden» och andra spännande franska romaner, läste och väntade tåligt.
Om ett par dar reser jag från Köpenhamn och lägger mig nånstans i en af krok af verlden; och innan du ser mig igen hoppas jag ha ett dugtigt stycke arbete gjordt.» Det var ett underligt intryck hon fick af detta bref. Bäst att icke träffas, bäst att skiljas. Ja, bäst så tänkte också hon. Hon hade stött hans afgud i stoftet. Hans läppar kunde tala om förlåtelse, hans hjerta aldrig.
Ensam som hon var, lockade det henne dess mera att få tala i bref om allt, som intresserade och sysselsatte henne för ögonblicket, och hon skref så omedelbart, som om hon suttit i skymningen och språkat med en gammal vän, för hvilken hon icke behöfde väga sina ord, därför att han aldrig misskände hennes mening.
Dagens Ord
Andra Tittar