United States or Somalia ? Vote for the TOP Country of the Week !
En dyrbar matta, ännu med prislapp på, låg på golfvet, och en magnifik toilettspegel hade fått plats der den fula byrån nyss stod. Utan att knacka steg ingeniör Granberg in; Nadja sprang upp och kastade sig i hans armar. Han tryckte henne till sitt bröst och betäckte hennes hufvud med kyssar. Du ruinerar dig, Calle lilla, sade hon, sådana blommor, och sådan solfjäder!
Men då de slätten nått, framlupo de saktare båda, Utan att hindras af gärden, ty snö betäckte dem alla, Och då ordade snart den raske Mattias betänkligt: "Glad jag, följer dig nu, ty af jakten väntar jag nöje, Väntar mig nöje också af att se den beprisade Hedda; Fråga måste jag dock, förståndige Petrus, på förhand: Räknas ej farligt här att bryta förbudet om älgjakt, Blir väl din herre belåten med mig, kanhända han hellre Brukar sitt eget folk, än tager en främmande med sig?"
Men då denne plötsligt lyfte upp sitt tårdränkta, förvridna ansikte och såg på David, tyckte han sig själv krympa ihop och betäckte ofrivilligt ansiktet med händerna. I tyst ångest men med en viss känsla av att i alla fall någonting orätt höll på att bestraffas, lyssnade han till den brustna, hypokondriska rösten från det snyftande klädbyltet i korgstolen.
Men det dröjde ej länge innan man såg honom flyta utför den öppna forsen och försvinna under isen, som betäckte åmynningen nedanför det starkaste strömdraget. Vinterafton i ödemarken. En afton i medlet av februari 1616 banade sig en karavan av resande mödosamt fram på den ödsliga väg, som vid denna tid förde från Helsingfors genom det norra Nyland till Åbo.
Och deras vingar voro utbredda upptill; vart väsende hade två vingar med vilka de slöto sig intill varandra, och två som betäckte deras kroppar. Och de gingo alltid rakt fram; vart anden ville gå, dit gingo de, och när de gingo, behövde de icke vända sig.
Då gick jag åter förbi där du var och fick se att din tid var inne, din älskogstid; och jag bredde min mantel över dig och betäckte din blygd. Och så gav jag dig min ed och ingick förbund med dig, säger Herren, HERREN, och du blev min.
En sorgelig klagan Mötte mig där, in gick jag och såg af barnen de tvenne Äldre, som gråtande högt omgåfvo sin moder, det ena Skakande henne vid handen, det andra vid lockiga hufvet; Men orörlig och stum låg hon, dödsdrifvan var utbredd Öfver den stelnade kinden, och natt betäckte dess ögon. Så var det ute med allt, och förödt var det härliga Kangas.
Somrarna kunde den sjuke ända till och med 1868 tillbringa på Kroksnäs, men förblef därefter i staden. Mest låg han på sin bädd, hvarvid plågorna kändes mindre; ett grått, kvarterslångt skägg betäckte haka och mun. Under dessa skaldens pröfvoår var hans maka hans outtröttliga vårdarinna i sjukdomen och sällskap i ensamheten.
Dagens Ord
Andra Tittar