Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 oktober 2025
Och derför sätter jag mig här, sade Bertha, i
Men de öfriga, med Alma och Bertha i spetsen, tågade, ifriga, varma och fulla af stridslust, att bryta en lans för sin vän och kamrat. Lättrörda, små insjövågor! tänkte Verna Sommar, när hon såg dem
Deras hederskänsla uppreste sig mot en så ovärdig lek med sanningen. Hur kunde ni stå der och ljuga så långa ni voro? utbrast Bertha Eriksson. Bevars, så söta ni gjorde er, och så kunde ni ändå ingenting, inte så här mycket ens. Och hon knäpte med fingrarne. Jag föraktar er, ja, det gör jag!
En annan gång blir det min tur. Hon försökte vara så glad som möjligt, på det ingen min skulle förråda den oemotståndliga saknad, som grep henne, när hon hörde flickorna tala om resan. Lyckligtvis tog samtalet en annan vändning. Jag kommer bestämdt att en tid framåt på slaget 8 klättra uppför skoltrapporna af gammal vana, sade Bertha. Jag har så svårt att öfvergifva gamla ärliga plägseder.
Bertha Eriksson hade åtagit sig den svåra missionen att hålla stämningen i det gamla muntra spåret, och Hanna hjelpte henne troget. Det ville ej rätt lyckas. Den ena och den andra af flickorna försvann på en liten stund och uppträdde åter med misstänkligt röda ögon. Bella snyftade ohjelpligt; de sista dagarnes intryck hade varit så vexlande, och hon var ännu svag efter sjukdomen.
Men så förenade sig Bertha, Siri och några andra med Hanna. Det blef en ganska liflig debatt, som slutade med att förslaget gick igenom. Då yrkade Jenny, Agnes och Lilli m.
För de allra flesta qvinnor blir ändå hemmet den närmaste uppgiften, och de borde blygas, som ringakta den. Uff, ett hushåll med många barn! hviskade Bertha till Bibbi.
Gerna för mig! skrattade Bella utan den minsta lilla häntydan på förlägenhet. Det April’ades hela tiden kaffet dracks, och nu var sista tåren tömd. Åhå, den som hade en mage till! och Bertha såg längtansfullt på två skorpor och en knäckebrödssmörgås, som blifvit öfver. Skulle man nu springa enklek? Omöjligt. Man var ej herre öfver sina ben. Först måste välplägningen få tid att sätta sig.
Bertha var upprörd, också hon. Tänk på skolan, tänk på din framtid, kom bort, vi ha redan stått här alltför länge! Gå ni . . . jag kan ej följa er . . . Kanske sitta de här halfva natten ännu, tillade hon halft för sig sjelf, tänk, hurudan han skall vara i morgon! Hon slet sig lös från kamraterna och gick fram till värdshusets trappa. Der stannade hon ännu. Skulle han följa henne?
Ett ögonblick gick under tystnad, då rusade Bertha upp: nu se vi alla ut som tusenåriga filosofer, det står jag inte ut med. Pass på, Bibbi, der har du natthugg! O
Dagens Ord
Andra Tittar