Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 oktober 2025
Jaha, ursäkta, jag stod på gatan. Och Bertha berättade huru allt gått till. Är du riktigt säker på, att hon strax kom ut igen? afbröt henne en af flickorna. Det kunde ju ha varit någon annan. Bertha såg osäker ut. Jag tyckte precis, att det var Hanna, svarade hon dröjande. Ja, att tycka och veta är alls icke detsamma .
Ja, inföll Bertha, som satt i närheten, jag hatar det uttrycket. Jag var en gång Molly P s
Bertha hade stannat qvar till natten och var nog lycklig att kunna få tag i sömnen, men Hanna kunde ej förmås att lemna sin plats vid Bellas hufvudgärd, hon kunde icke sluta sina ögon ens för ett ögonblick. Hon satt der timme efter timme, väntande hvarje sekund att få se Bella öppna ögonen och se på henne med en igenkännande blick. Men morgonen kom, och ingen förändring hade inträdt.
Ack ja, kaffet! suckade Bertha melankoliskt. Jag fruktar det kommer för sent . Hvad det smakade läckert, kaffet vid den lilla stugan, der solskenet blänkte på den hvita servietten och speglade sig i den blankskurade pannan.
Lilli snörpade misslynt på näsan, och Alma hviskade misstänksamt: loppor! Kantänka, utbrast Bertha, som satte sig öfver alla betänkligheter. Jag lägger mig tacksamt på fatebursbädden. Ni kunna ju sofva här ute på balkongen, om ni äro rädda för hoppare. Här fins ju en nyckel till hufvudgärd och en pieksa till täcke. Fins det inga sängar i stora byggningen? frågade Alma dristigt.
Bella måste le och sökte beherska sig så godt hon kunde. De begynte tala om resan. Tusen och en natt! en sådan lyckans palt du är, Bella, utbrast Bertha och vred sig i afundsjukans qval. Jag hoppas du tänker på oss fattiglappar här hemma, med några lämpliga presenter, till exempel .
Bertha förde flaskan till näsan. Uh . .
Bertha fattade henne i armen och drog henne fram till flickorna, som röda och förlägna tumlat bort i en vrå. Fröken Sommar, här äro två möss, som jag fått i fällan. De ville så gerna kyssa er, men tycka sig ej ha råd. Flickorna hostade och blinkade och gåfvo Bertha allehanda varnande tecken, som hon lugnt satte sig öfver.
Begge genomströmmades af en hängifven värme, som kom dem att glömma sättet, på hvilket de fått sin önskan uppfyld. Bertha gick och skröt öfver sitt puts så att der samlade sig en skock nyfikna kring de tre. Hanna fick också höra det, men lockade flickorna bort med en af sina historier. Och nu äro vi goda kamrater! sade Verna Sommar slutligen och klappade de två på axeln. Lefve skolan!
Tanken på skilsmessan från kamraterna var mer, än hon denna stund kunde bära, trött som hon var af dagens bråk, inpackning och brådska. Bertha bultade henne i ryggen och sade moderligt: seså, seså! Här har du min näsduk, medan jag går och vrider ur din. Dränk oss inte, söta Bella, vi äro redan våta om fötterna!
Dagens Ord
Andra Tittar