Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 september 2025
O att du ville avvända vad ont är, så att jag sluppe att känna någon smärta!» Och Gud lät det ske, som han begärde. Och Kelub, Suhas broder, födde Mehir; han var Estons fader. Och Eston födde Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahas' fader. Dessa voro männen från Reka. Och Kenas söner voro Otniel och Seraja. Otniels söner voro Hatat. Och Meonotai födde Ofra.
Då Anna-Clara var sju år och gick i första förberedande klassen kom hon en dag och begärde en psalmbok. Hur så, sade jag. Därför att Gunvor har en i morgonbön som hon är så mallig över. Det är möjligt, svarade jag, men jag har inte hört, att så små flickor behöva psalmbok. Men Gunvor har en. Alltså gick jag för att köpa en psalmbok. Det finns många olika psalmböcker.
Och när hon sagt dem, sjönk hon tillbaka i lugn. Det kom frid över hennes drag. Hon önskade ingenting mer, begärde ingenting mer. Hon hade slutat sin räkning med världen, när hon hann att säga, hur hon älskade gossarna och mig, innan hon dog. Ett par timmar senare hade hon slutit sina ögon. Det skedde utan dödskamp, stilla och lugnt, som när ett ljus brunnit ut.
Därför säger han vid sitt inträde i världen: »Slaktoffer och spisoffer begärde du icke, men en kropp beredde du åt mig; i brännoffer och syndoffer fann du icke behag.
Jag som om han begärde det kunde ge mitt lif ja mer än det, ty jag skulle kunna lida dag efter dag för hans skull, om det blott gjorde honom lycklig. Det är icke hans kärlek, jag begär. Det är hans förtroende, hans välvilja det en man kan skänka sin mor, emedan han vet, att hon aldrig, aldrig skall svika. Om det funnes någon att bedja till, skulle jag bedja om detta enda.
Så förmäler vår berättelse: när landshöfdingen nu begärde att få se sin gamla väns barn, kom där sluteligen fram en gosse, som modren med våld måste skuffa in genom dörren. Tårar stege den ädle höfdingen i ögonen, då han såg honom.
Du skall tro mig, far, ropade han och gjorde ett försök att vända sig om, men hästen var så het, att han knappt kunde hålla den. Har du något att befalla, så säg det frimodigt! Över dig befaller jag inte längre, svarade Folke Filbyter och stödde sig mot dörrstolpen. Hjärtats kärlek, mina barn, kunna ni aldrig giva mig, och det var det enda jag begärde. Han stod kvar och såg, hur de redo bort.
Han steg in i betjäntflygeln och begärde att få tala med kammartjänaren Vickberg, hans nåds allt i allom. Audiensen beviljades, och Pettersson framställde sitt ärende. Vickberg strök sig om hakan och sade: Jag skulle knappast tro, att vi sälja. Det skulle strida mot våra intentioner och våra principer. Intentioner och principer! Pettersson drog sig ögonblickligen mot dörren.
Hon begärde ingen förklaring, hon hade fått en inblick i frigjorda människors liv, folk som befriat sig från det trånga borgerliga. Hon bara gick sin väg, hem till sin mamma. Och jag stod alldeles stilla. Under detta äventyr delades jag på något sätt sönder invärtes och är ännu inte riktigt hel.
Skall du anklaga någon, så måste det vara din fader; han föraktade och försköt mig som en främling för hans folk. Då jag begärde din hand, tillbakavisade han mig på skymfligt och upprörande sätt. Jag är svag nog att harmas ännu, när jag ihågkommer detta ögonblick. Han kunde i mindre hårda och hånande ordalag uttalat domen över vår kärlek.
Dagens Ord
Andra Tittar