Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 maj 2025
Då brände herr Vickberg sina föregående arbeten, en hel liten förmögenhet på över fjorton tusen kronor. Herr Vickbergs produktion höll sig sedermera på samma nivå. Sedlarna blevo icke förvillande men tämligen lika sina förebilder. Och det var nog för herr Vickberg. Ingen människa skulle vid fullt dagsljus och i nyktert tillstånd kunna ta fel på herr Vickbergs sedlars på Sveriges Riksbanks.
Tvärtom, det är angenämt för en gammal man att se två glada, vänliga unga människor. Kanske att jag kunde få bjuda Men jag kan icke be ungherrskapet stiga in. Det är omöjligt Han trippade in och kom ut balanserande en bricka med två gröna, spröda glas. Det var rhenskt, herr Vickbergs livselixir. Abraham drack, men Elsa var godtemplare.
I herr Vickbergs sängkammare strax bredvid kakelugnen stod en gammal chiffonier, i chiffoniern fanns en lönnlåda, i lönnlådan låg en röd rysslädersportfölj med gyllene friherrekrona över låset. Och i denna portfölj, som även den tillhört salig baron, hamnade hovmästarens sedlar.
Herr Vickberg sysslade med annat. Han förfalskade sedlar. Det var ett oändligt svårt och nervspännande arbete. Verktygen voro dåliga, herr Vickbergs hand en smula osäker och blicken skum. Men herr Vickberg var utomordentligt ihärdig. Efter tre års daglig övning lyckades han verkligen åstadkomma en hundrakronsedel, som var icke förvillande men ganska lik sitt original.
Men Vickberg rörde sina smala ben i jämn, avmätt takt på hemvägen. Han hade visat sig i samhället, så att säga fullgjort sina umgängesplikter. Han trivdes bäst i ensamheten. Men han visste också, att Roger Bernhusen de Sars' hovmästare ej honettemang kunde undandraga sig alla sällskapslivets förpliktelser. Herr Vickbergs kamrat och samboare, betjänten Johnsson, var honom i allo olik.
Och så blev hon stående vid fönstret hela natten Vi gå in till herr Vickberg, sade Abraham. Det var en ordentlig människa. Han hade det så fint som en mamsell Han sköt upp dörren, men när han kom ut i förstugan trampade han på granris. Han förstod, att herr Vickbergs rum stodo ostädade efter begravningen. Nej, det här går inte. Vi får skicka madam Andersson att städa först.
Då fanns det varken man eller kvinna, som gick fri, varken barn eller fä, varken död eller levande. Endast Vickberg. Det kunde ju ha varit både ett och annat att säga om Vickbergs hemliga arbete. Men Johnsson teg. Man skall icke smutsa i eget bo. Första junidagen, sommarlovets första, vandrade Abraham och Elsa uppför Björkenäsvägen.
Ingenjören snodde sin lock, kastade då och då ned några siffror på skrivbordsplånet, sålde och köpte, alltid med förtjänst. Det var en lugn och angenäm sysselsättning. Någon gång kunde det hända, att han såg Backarnas krossade fönsterruta och herr Vickbergs framsträckta hand. Då visste han, att skymningen var nära, tid att tända ljus. Ibland kom Louise ned för att spela ett parti bräde.
Han påstod, att han fördrev sin tid med att läsa madame de Staëls Corinne och några andra franska böcker, som salig baron haft nåden lämna i hans vård. Men det var icke sant. Herr Vickbergs franska räckte icke till för Corinne. Och dessutom skulle han aldrig nänts använda en bok, vars pärm bar de tre förgyllda vapnen: Bernhusens krönta fasces, de Sars' varghuvud och Bergfeldts hammare.
Fönsterrutan var krossad och Vickbergs hand stack ut genom hålet. Vad i Herrans namn är det, Vickberg? skrek Abraham. Herr Vickberg rörde sig långsamt av och an. Men han kunde icke svara. Han hade en snara om halsen och snaran var fästad i gardinstången. Far och son förde herr Vickberg till sjukstugan. Upplivningsförsöken blevo utan resultat.
Dagens Ord
Andra Tittar