Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 oktober 2025
Först när hamn de nått och klippors branter Skymde bärgade segel ren, Föll kung Fjalars öga på Dargar åter, Och han bröt sin tystnad och ordet tog: "Ej jag trodde mig min son få skåda, Ryktet sjöng, att han fjärran var. Dock den dag, af lifvet jag afsked tager, Kan väl utan undran ett under ske. Hjalmar nämnde du. Välan, han kommit, Höja skall han min segers glans.
Hans armar kramade hennes midja så att det värkte i dem. Och han drog sig undan henne med ett vacklande steg. De fortsatte under tystnad. Till sist, då Rose hämtat andan, sade hon till honom, med en blick, som lyste likt en stjärna, som speglar sig i ett vatten: Ibland är du så dum. Och ibland är du så stilig. Varför kan du inte alltid va stilig?
Till dessa avgudars ära sjöng han vid harpoklang, säges det, sånger så mäktiga, så trolska, att folket tyckte alla skapelsens röster samstämma med dem. Det förhärdade fördenskull sitt hjärta mot evangelium och drev dess sändebud bort. Därför låg tystnad över Ekö och Ekösläkten. Men tystnaden var nu icke samvetstung, såsom den förr lär hava varit.
I dag är Roms och världens härskare Julianus. Allmän tystnad följde dessa ord. Yttrade någon timme förut, av vilka läppar som helst, skulle de varit högförrädiska och medfört döden.
Fabers bekännelse följdes av en fullständig och rätt långvarig tystnad. Icke ens den bestörte herr Schüler förmådde få fram ett ord. Domaren vred och vände häftigt på sina papper och det lätta prasslet var det enda ljud som förnams. Slutligen yttrade domaren: Hur kommer det sig, att Faber, som hitintills halsstarrigt förnekat all skuld, nu helt plötsligt avlägger bekännelse?
En dag nämnde hon något om, hur stiligt det skulle bli, när han fick uniform på sig. Han svarade lågt och saktmodigt: Ja, men jag ska inte bli officer. Hon stannade och såg på honom: Vad säger du! Ska du inte bli officer? Nä, det ska jag inte Jo, det ska du visst! De fortsatte en stund under tystnad. Till sist gav hon honom ett snabbt Ögonkast: Vad ska du då bli?
Den djäkeln kunde kläckt fram det i tide. Vi kunna aldrig visa dem för folk det blir bara flin. Och du, som var så grann ditt hår stod som ett skatbo. Du har grant hår, fastän det är lite rödt. Det är det visst inte har aldrig varit rödt. Det enda skulle vara Sa du något? Nej. Lång tystnad. Hihihi! Hvarför fnittrade du du tänkte bestämdt detsamma som jag? Hihi jag kan inte säga det!
Tystnad och enslighet breda sig omkring mig, ett ökenlugn, högtidligt och förfärande, uti vilket jag på trots utmanar den osynlige, brottas kropp mot kropp, själ mot själ. Jag har bevisat närvaron av kolämne i svavlet; nu skall jag uppvisa väte och syre, ty de måste finnas däri.
Men att sätta denna förödelse i något sammanhang med vad som för mig själv var kärt och betydelsefullt, föll mig icke in. Och inför detta utbrott av sorg stod jag alldeles rådlös. Jag försökte det vanliga medel, varmed en man plägar kunna bringa en kvinnlig sorg till tystnad. Jag försökte med smekningar.
Hvad skall det för resten bli till?» »En plaid.» »Du har ju tre förut.» Hon stred mot en plötsligt uppdykande lust att med munter förtrolighet svara: »Men du har ingen!» Emellertid betvang hon den och fortsatte sitt arbete under tystnad; men der låg ett skimmer af inåtvänd glädje öfver hennes drag. William satt och stirrade ut genom fönstret.
Dagens Ord
Andra Tittar