Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 juni 2025
En sorgmarsch uppstämdes, en mässa sjöngs, biskopen höll ett kort tal framför högaltaret, där kistan hade nedsatts på en matta av svart sammet, och därefter började konungen, såsom i fält, strids- och segerpsalmen »Vår Gud är oss en väldig borg», vari alla närvarande instämde.
Böndernas gamla föräldrar oppe i Norrland kallas "födorådstagare" eller "gammelfolk", när de lämnat från sig gård och jordbruk till sonen och hans hustru. De gamla få sig tillräknadt och utmätt hvad de skola hafva af mjölk, mjöl, potatis och dylikt. Äro ej barnen i den gård de lämnat grannlaga och goda, så ha de det svårt de gamla.
Men pojken hade icke ett drag av fadern, icke heller liknade han modern om icke i det, att han var gladlynt. Då Daniel var vid pass tio år gammal, hade gästgivarn kommit ett bra stycke in på sjuttiotalet. Han hade svårt att förlika sig med pojkens upptåg. Daniel hör inte hit, sade han. Hör han inte hit? upprepade gästgivarmor. Det var håken. Hör inte min pojke hit?
Den ena var ljus och klotrund, den andra svart och smäcker, och handelsagenten Fågelsång rycktes omedelbart från sin beundran av havets skönhet till en ännu större beundran av den smäckra.
Nog tänkte också Holpainen på sin skara och han drack inte bränvin, när han fick någon penni. Men han var långsam af naturen och kom vanligtvis för sent, när någon arbetsförtjenst stod till buds. Andra hunno ständigt före honom, isynnerhet nu, då alla menniskor hade svårt att få arbete.
Min dotter plågas svårt av en ond ande.» Men han svarade henne icke ett ord.
En kraftig man två mörka ögon, ett svart skägg och en mjuk slavinnegestalt med ett blekt ansikte. Det var hon som talade, och han hörde på oroligt otåligt, medan han flyttade kroppens tyngd över från det ena benet till det andra, stack händerna i fickorna och åter tog dem bort. Vad talade hon om?
Hon var infödd tyska och hennes uttal slog slint, när hon greps av en häftig sinnesrörelse. Plötsligen, i tystnaden efter skrattet, hörde Stellan Rose säga: Aldrig kunde jag tänka mig, att du , Stellan, var med om sådant! Hon gav honom en lång, mörk, eldigt beundrande blick, en blick som en svart blixt. Han blev alldeles blodröd. Han såg på sina händer: Åjo jag
Det var den finaste docka vi sett och vi sade allesammans, att det var för galet att komma med en så fin present. Men min dotter blev så glad, att hon hoppade och skrek av glädje. Just en sådan docka hade hon alltid önskat sig. Hon var klädd i en grön sammetsklänning, hon hade svart hår eller nästan svart, och hon kunde sova riktigt.
På en soffa under en fläderbuske med grönvita blomkvastar satt ett mycket magert gammalt fruntimmer med händerna i kors och blinkade mot solen. En flaska eau-de-cologne stack upp ur den grönaktiga sammetsridikylen, som en gång varit svart. Hon satt där och nickade och blinkade...
Dagens Ord
Andra Tittar