Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 september 2025
Här började hon, trettiotvå år gammal, i smärta och ångest sitt lifs arbete, här tillkämpade hon sig i ensamheten kunskap och konstnärsnamn, här fingo hennes drömmar i spänning och vånda diktens susande lif. Här samlade sig hennes väsens alla krafter till en enhet, här växte hennes genius i sol och regn och blommade som en ros i oktober.
Om riddaren och patern velat lyssna till Sorgbarns sång, skulle de på en mellanstund, då åskan var tyst, kunnat höra följande ord, ledsagade av glasbitarnes klang, regnets sorl där ute och klockornas dån från tornet: Solen går ned, och molnen vandra med vefullt sinne hän över skummande sjö, över susande skogars mörker, tranan skriar på ödsligt skär, falken dväljes i klyftans skygd; trött att jaga han gömt sin näbb vingens av skurar tyngda dun.
Det var ett susande och ett prasslande, så att man måste komma öfverens om att berätta en i sänder. "Jag stod i en präktig sal och bar många ljus och många härligheter", började den första. "Fru kommerserådinnan höll på hela dagen med att smycka mig och gjorde sig därmed mycken möda. När ändtligen kvällen kom och alla mina ljus brunno, så ringde hon.
Utifrån hördes ihållande och täta yxhugg, och derpå ett doft susande och så ett väldigt brak. En af de sekelgamla björkarna föll. Så ännu längre, mödosammare slag af yxan och åter det olycksbådande suset, då en annan af skogens veteraner stupade. Den skuggiga, lugna platsen skulle snart vara tom och öppen för sol och vind.
Då kom en liten rund sten susande genom luften och träffade den unga frun på högsta toppen af hennes höga blomsterprydda hatt, som föll i vattnet och till hälften förstörd fiskades upp af häradshöfdingen. På en af klipporna såg man i samma stund fliken af Lenas fladdrande kjol och hörde hennes skratt, som bars af den lätta luften likt ljudet af en sjöfågel.
Det var en lent susande majdag med en mjuk vind och solen gick just nu ned bakom de mäktiga bergskedjor som skiljer Graninge vildmarker från Värmland. Jag såg honom försvinna uppåt skogsvägen till Asanders ås, lång och rank, men med någonting nervöst och trött över varje rörelse.
Länge satt han där på en sten och såg hur majsolen började väcka hela skogen till liv, de sista isarna hade gett sig av efter att länge ha dröjt kvar som blänkande silver under granarna i kärrmarkens gropar. Runt om honom stod redan små ensamma och förtryckta björkar med halvstora löv, sakta susande in sina stillsamma toner i den stora, varma granskogens sång. Han lyssnade.
"Till öknen, tyst försigtigt som den lurande tigern, men snabbt som vingade fogeln". Ett susande for genom bergen, snabba skuggor skiftade öfver marken, var det lätta moln, som skuggande flögo öfver fältet? var det en sakta nattvind som fläktade?
Dagens Ord
Andra Tittar