Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 november 2025
Det är denna sista, denna 70:de vecka, som vi hafva en sådan klar beskrifning på uti den sista versen af Dan. 9: "En vecka skall göra förbundet starkt åt många." Hvilket förbund? Naturligtvis detsamma, som Daniel i sin bön talat om: "Ack, Herre ... du, som håller förbundet," v. 4.
Nyheten om Perssons oerhörda beteende hade naturligtvis spritt sig, och med andlös spänning avvaktade det söndagspromenerande Barbacka det som skulle ske. Ty att borgmästaren skulle ta den uppstudsige i grundlig upptuktelse stod klart för alla. Men något helt annat skedde.
»Dvärg!» sade Bill förtrytsamt. »Sex fot och två tum.» »Ja visst! Världens största dvärg naturligtvis. Det blir en utmärkt attraktion! Skaffa bara ett tält så .» »Håll muggan!» sade Bill. »Det där är dumheter, men något slags göra får vi säkert. Marsch framåt!» Sakta vandrade vi genom gatorna i solskenet mot den utkant där utställningen var uppställd.
Antagligen hade Bollan börjat städa i skrivrummet och flyttat på Eros. Ja, nu minns jag, att den stod snett bakom skrivstolen. Fast jag inte fäste mig vid det. Alltså är det Bollans fel, dekreterade Ludwig. Fru Olga funderade. Hon sa: Det blir inte mindre förargligt för det. Jag skulle önska, att hon aldrig finge reda på det. Jag kunde naturligtvis säga, att jag ställt undan vasen. Men skärvorna!
Alla nyheter såg gubben med misstro; den nya tiden ville han inte höra talas om. Hade Abrahams, Isaks och Jakobs Gud låtit hans fader och förfäder väl gå, skulle han nog göra så allt framgent utan både dränering och »säckagödsel», sa Ingvar och nickade sakta. Naturligtvis hade Emil och Selma ofta träffats och varit mycket samman under uppväxtåren.
I morse, sa hon och andades tungt och stötvis på grund av ansträngningen, då jag satt här och Bollan kammade mig, upptäckte jag plötsligt i spegeln, att jag glömt stänga dörren därinne och dra för draperiet och ställa tillbaka vasen. Jag blev riktigt het om huvudet. Ty naturligtvis skulle den där nyfikna skatan göra frågor och utläggningar.
En av dem lydde att varje människa bestod av två varelser, en som söp och en som tänkte. När den som söp låg och sov, var den som tänkte ute och gick. När den som söp dog, gick den som tänkte ut ur kroppen genom den ena eller andra öppningen och for i väg till stjärnorna. Det var naturligtvis alltid den som söp som var fyllsjuk. Men själva idén att supa var ett karaktärsdrag hos bägge två.
Hon fortsatte: Naturligtvis: såsom han kan du inte känna, inte ännu. Men i alla fall. Någon likhet måste det väl finnas. Han satt tyst och såg på sina händer. Det vill du inte svara på? Han skakade på huvudet utan att se upp. Vet du, jag läser hans brev, jag läser dom hundra gånger. Jag kan dom nästan utantill. Och ibland är det ett uttryck i dom, en mening, som gör mig alldeles stel.
»Det är inte det», blev svaret. »Jag vill bara gärna komma hem.» Hon såg bedjande på mig, och naturligtvis blev följden den, att hon reste. Emellertid gick Sven hemma på eftermiddagen och lekte. Men när klockan led mot den tid, då han brukade gå och lägga sig, försvann han spårlöst.
Allting var redan afgjordt då hon blef underrättad, sal hyrd, tillstånd utfärdadt, dag bestämd, programmet uttänkt, allt utom hennes två solostycken och två ensembler. Detta skulle hon naturligtvis bestämma sjelf.
Dagens Ord
Andra Tittar