Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 juli 2025
Hans ansikte är öppet, det tryckta, trista är borta, ögonen glänsa, men han har ännu en stående gest med tungan och läpparne, som om han undertryckte ett beständigt leende. När han får se mig, visar han stor obeslutsamhet; men han reser sig, hälsar och frågar hur jag mår; alltjämt med detta illmariga löje, som kommer och går.
Om det var sanningsenligt vet jag inte, för jag har ingen aning om hur en hund mår, men Freedlund begrep vad jag menade, och blev ganska betydligt upprörd. »Nej, för katten, gör inte det», svarade han. »Tag Painkiller i stället!» »Vad är Painkiller för något?» frågade jag. »Medicin, yngling. En härlig medicin som hjälper just i sådana fall som ditt.» »För huvudvärk?» frågade jag.
»Vad i hela friden är det med dig?» frågade min kamrat Freedlund, när jag på morgonen, mer än vanligt blek och glåmig infann mig på redaktionen av den tidskrift för den amerikanska ungdomens förädlande som vi båda gåvo ut. »Jag mår som en hund, så jag skall gå upp till en läkare», svarade jag.
Jag har många gånger sagt, att jag inte tycker om kroppkakor, och i går sa pappa till faster Ida, att man inte mår väl av att äta det man inte tycker om. Matsmältningen rubbas. Barn ska äta det man ger dem! sade Pers mamma. Annars blir det ingen ordning i huset.
De kan inte ägna så mycket uppmärksamhet åt andra, emedan de har nog att syssla med sitt eget upprätthållande, sina fruar, sina barn; och framför allt måste de med stor omtanke överlägga, vad de kan våga förtära ombord, för att inte bli alldeles kaputt; allt av den naturliga orsaken, att då själens rena glädje, som är det bästa läkemedel emot kroppens opassligheter och svagheter, saknas, är man ständigt åtkomlig för vad som helst, och mår gärna illa både av vad man äter, och av vad man låter bli att äta.
Vi tillåta oss samtidigt göra en vördsam förfrågan om huruledes Herr Reservunderlöjtnanten mår.
Ej för smärtan, men för vanäran att läggas opp som ett slagtdjur eller en delinqvent. Då öppnas dörren. Han far opp. Men det är städerskan, som skall putsa lampan. God dag, Johan säger hon. Har han kommit för sent, som är så ordentlig annars. Hur mår Hanna? Johan upplyser att Hanna mår väl och att det snöat så mycket på Norrtullsgatan. Har ni flyttat till Norrtullsgatan, Gubevare oss.
Hon såg liten ut, liten och späd. Hon satt på bordskanten och dinglade med benen. Hon frågade: Är det svårt att vara ensam? Det var icke gäckeri i frågan, icke heller medlidande. Det var ungefär en vanlig fråga. Hur mår ni? Har ni det bra? Abraham började en lek med hennes nakna fötter. Han lekte hök och duva. Och hon upprepade sin fråga: Är det svårt att vara ensam?
SIGRID. Jag lämnar eder nu. Femte scenen. Johan Fleming. Daniel Hjort. En himmel är den ljufva flickans själ, så klar och ren, att minsta vårmolns skugga märks därpå. Hjort, du mår icke väl? DANIEL HJORT. Vill ni mig hjälpa? JOHAN FLEMING. Du saknar sysselsättning, och din själ blir trött af bara intet, tanken mattas och lynnet bittert blir.
Dagens Ord
Andra Tittar