Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
Genom en lucka på golfvet nedsteg man till magasinets öl- och vintunnor, hvarifrån för hvarje gång de reqvirerade varorna upphemtades. På uppassning var åtminstone der ingen brist. Dessutom omtalas en tjensteflicka.
" Med molnen till stod Och stjärnor till skrift ." Sålunda beskrifves hans slut i den Rudolphska Eddan. Otvifvelaktigt vore mycket att tilläggas. Det, som är anfördt, torde dock i någon mån fylla den lucka, som hittills i detta afseende funnits i ornitologien. Utom Aqvila poetica vulgaris har författaren haft tillfälle att inhämta uppgifter om tre andra arter af den poetiska örnen.
Där satt han och stirrade på borgen, som ännu var synlig på andra sidan havsviken som en svart sten. Några veckor därefter bars en kista genom bygatorna till hamnen. Ett skepp låg just färdigt att avsegla till Själland. Det var tidigt på morgonen, och de små stugorna lågo ännu i sömn med bom för dörr och lucka för vindöga. Kistan var höljd av ett svart täcke, skrifvet med ett vitt kors.
»Gyllenkula!» skrek han så högt han orkade. »Gyllenkula!» Ovanför Silverbucklas huvud lyftes en lucka, och med ens var guds fria natur inne hos honom. Ett strålande solsken och en frisk bris fläktade svalt in och hans öron smektes av vågornas glada brus och knarrningarna från riggen av en jakt under segel. Men några ögonblick senare förmörkades luckan av en människa.
Utan tvifvel vore det för alla, äfven för dem sjelfva bäst, om de i god tid ginge till hvila efter intagande af ett glas ölost eller annan lätt aftonmåltid. Men menniskonaturen är nu en gång icke sådan, att en lucka i tillvaron låter utfylla sig med det tomma intet.
Därpå lägger han sig på knä på durken, petar upp en inskuren järnring och öppnar en lucka; där nedsticker han en lång metallstång och vrider den några slag. Jag började tänka, att karlen ville borra oss i sank, men beslöt att uppskjuta med skrikningen. Nu lutade han sig ned mot metallstången, satte sin mun därintill och började suga.
Här har jag en lucka i biografierna, men det vet jag att ätten framsläpade ett tynande liv ända till Carl XI. Då var det som släkten skulle slå ut i blom. Det fanns en son begåvad med något mindre huvud, men med mera fåfänga, med mindre känsla, men mera samvetslöshet än de andra barnen. Han sattes på kontor.
Detta kan man kalla att fylla en länge känd lucka i ett folks bildning. Med ett femfaldigt hurra! efter råd och lägenhet, helsade vi Norges rena flagga, som vajade öfver en vacker granskog till venster i dalgången, och snart helsades vi, som gamla vänner helsas, i den vackra folkhögskolan.
Dagens Ord
Andra Tittar