Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 september 2025
Är icke kemien »de vises sten», som lofvar att visa oss lifvets lagar och ge oss medel att bota sjukdomar och förlänga lifvet... Utan vetenskapen nödgas människan tjäna naturkrafterna, men med vetenskapen gör hon dessa till sina tjänare.» Dessa ord uttalades 1851 af Liebig , den man, som ofta kallas Tysklands störste kemist.
Det säger jag att inte blir du någon gammalpiga, föll modern ifrigt in. Om pappa hälst skulle lofva att aldrig mera bjuda doktor Broberg hit. Lofvar pappa? Nej, det gör jag visst inte. Snälla pappa ! Inte lönar det sig ju i alla fall. Han bryr sig inte om mig och jag bryr mig inte om honom. Visst bryr han sig om dig, det skall du få se. Och du skulle inte bry dig om honom? Om en doktor!
"Din väg kan bli kort och lång, gamle vinglare", sade med förtrytelse tullmannen, i det han vinkade till en besökare att gå ombord på skutan, "ty jag gissar, att den går till närmaste kryssare, som kan vräka ned några pipor rom i ditt skojarfartyg att blanda ut tjärvattnet med; men så lofvar jag att ge dig en tung kula i vattengången, hvar du än må träffas, och kommer du helskinnad unnan kronans slup, sen jag en gång kommit dig i kölvattnet, skall du hafva fritt lurendrejeri inom mitt distrikt för dig och dina efterkommande."
ERNEST. Om vi här afgifva ett nytt löfte att aldrig tala om att vi ha talt om hvad vi hade svurit att aldrig tala om! Ja, det är sannt! Och jag lofvar det! ERNEST. Jag också!
Hvad, skall jag lefva för att se dig härska här Och höra om Atridens seger ryktets röst, När ingen kärlek gör mig ögonblicket ljuft Och ingen framtid mer mig lofvar hämndens fröjd? Nej, töm min blod för dina fötter! Kunde den Lik Nessos etter stänka allt sitt hat på dig Och dig förbränna! LEIOKRITOS. Du är bitter, gamle man; Men sorgen själf är bitter, den förbittrar lätt.
"Jo, mamma kan tryggt lofva mig det, jag skall inte använda dem till något dåligt", svarade han. "Nåväl, jag litar då på, att du är en förståndig gosse och lofvar dig att få använda dem som du vill. Men när du nu fått mitt löfte, får jag väl ändå veta, hvad du tänker göra med dem?" "Jo, jag tänker gifva alla mina slantar till hednamissionen", sade den lille och såg allvarsamt upp till sin mor.
Nyss inkommet, utmärkt vackert. Har du sett det? Nej, men inte bryr jag mig om det. Om du inte bryr dig om det, så tag något annat, som bättre faller dig i smaken. Jag ger dig genast pengarna i handen, om du bara lofvar att lämna dina galna funderingar och bli hemma. Du behöfver ej arbeta för ditt bröd, nog orkar jag föda dig alltid. Du får roa dig så mycket du någonsin vill.
Jag skall inte supa mer. Men om du visste hvad det bränner... Om du inte lofvar att hålla dig ordentlig, så får du inte en bit mat på flere dygn. Nu tar du sakerna och följer mig. Bär! Hon bar kappsäcken och gick med lutadt hufvud efter honom från bangården längs gatorna. Han vände sig plötsligt om och sade med ett sällsamt tonfall: Vill du rymma ifrån mig nu, så kan du.
Hon stannar der länge med blicken åt de blå bergen i fjerran, som otydligt skymta fram mellan rökmolnen. Hon väntar... Hon tänker framåt i tiden, och på den tid som varit, och nu står hon vid skiljevägen... Hvad det förgångnas historia är enkel och hvad framtiden lofvar mycket!
Och effekten är underbar: hans far afstår från sin brottsliga lycka; den defroquerade abbéen går i kloster; m:me Fauchon återvänder till sitt hem, ja, den materialisten och socialisten Clavières lofvar att i deputeradekammaren beakta den beträngda katolicismens rättvisa fordringar.
Dagens Ord
Andra Tittar