Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 juli 2025
Då tycktes glädjen bo i hvar gestalt Och jorden le, liksom af änglar buren, Och vindens susning, bäckens sång och allt Var barn som jag och lekte med naturen. Men snart du flydde, sköna barndomsvår, Att aldrig värma detta hjärta mera. Ack, lundens fägring knoppas år från år, Men lifvets blomma en gång och ej flera.
Han tömde genast två glas efter varandra, och det värmde något. Ja, Märta... Voro hennes tankar hos honom i kväll? Han satt och lekte med revolvern. En liten underlig pjäs... Var det alltså allvar, att han skulle dö just nu i kväll? Ja, han kunde icke se, att det återstod någon annan utväg. Han hade levat med förbundna ögon.
Juttas tunna fingrar lekte med några väpplingar, som hon hade framför sig på täcket. Han övergav en kvinna för ett rike. Och du! Är han henne trogen? Och det frågar du om Magnus! Han bedrar inte sin drottning, han bedrar bara män. Månne det ännu är så, Valdemar? Jag hör bara ros över hans visdom och riddardygder. Förtjänar han det? Jag fruktar det nästan.
Emot en kvinnas axel tyst jag låg och lekte där med ett par svarta lockar. KATRI. Det var din mor. Hon följde med din fader till Åbo, dit han skickades att klaga hos Fleming öfver knektarne. DANIEL HJORT. Nåväl? KATRI. Nåväl, för uppror och för mord beskyld, emedan han sin egendom försvarat mot Flemings knektar, dömdes han till bojor och skymflig död på stupstock.
Ett leende lekte på läpparna, hon var död, men log ändå åt de människor, hvilkas ömkan och barmhärtighet kom för sent. "Hon har velat värma sig", sade man, ty hon höll ännu de afbrända tändstickorna i handen. Men ingen visste, huru mycket vackert hon hade sett, och i hvilken glans hon följt gamla mormor in i nyårsglädjen. Efter C. Andersen. För våra allra minsta. Med två teckningar.
Han var rädd för generalens kalfaktor som stod ner i farstun med pickelhufva och fascinknif, rädd för vicevärden, när han lekte vid soplåren på gården, rädd för justitierådet, som var värd.
De små svartklädda pysslingarne, som öfverallt bildade mörka fläckar, i rummen, i trädgården, höllo saknaden vid lif. Fadern tyckte att de voro öfvergifna och trodde dem värnlösa. Han kom ofta hem från sitt arbete om eftermiddagarne och satt då ensam i lindbersån åt gatan. Han hade äldsta dottern, en sjuåring, i knä, och de andra lekte vid hans fötter.
Och så hade jag tennsoldater. Hur många? Jag tror det var flera hundra. Och de sågo ut som om de voro av silver allesammans, så fina voro de. Och så hade jag en stor röd boll. En sparkboll? Nej, mycket finare. Den kunde studsa så högt, så här högt. Och så var jag klädd till indian och lekte i skogen. Jag var Buffalo Bill. I vilken skog?
Dessoaktadt började nu, sedan han lösryckts från modern och han kände sig omgifven af okända, hotande magter, ett starkt behof att sluta sig till något skydd att vakna. Han bad sina aftonböner med temlig andakt; om morgnarne, när solen sken och kroppen var uthvilad, erfor han icke detta behof. En dag när kyrkan vädrades sprungo barnen och lekte derinne. I ett anfall af ysterhet stormades altaret.
Dagens Ord
Andra Tittar