United States or Belgium ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag får väl lof att gå till gamla rådman ännu, så hungrig jag är, och be honom komma hit med sin stora tub, som jag själf skrufvade sönder i går och rengjorde åt gubben. Och hvad Stormen angår, må man säga huru mycket som helst, att han är i sjöbotten; men jag har mina egna tankar om honom, jag. Snarare håller jag före, att han ligger i Norge och dansar med norskorna vid denna tid.
Har man nått bäcken, så ser man öfver sig ett blott några få famnar bredt bälte af himlen, och på båda sidor har man en ogenomskådlig väfnad af löf och stammar.
Och så kyssen åt dig, och derefter får du lof att ge mig den der marken du talte om, och så adjö med dig till härnäst. Leena drog fram marken, lät sig kyssas, borstade med handen bort några strån af sänghalmen från sin älskades rock och började gråta, häftigt och utan vidare öfvergång från den glädje hon nyss visat i hans armar.
Hvar morgon är jag tvungen att damma och ansa växterne i trakten af staketet och får lof att uppehålla mig på detta ställe längre än på något annat i trädgården.
Man kunde icke läsa Virgilius mer, utan att man öfversatte Achilles med den morske Achilles. Johan som först fick se pjesen när den spelats ett halft år, blef till och med af latinläraren, då denne begagnade ett citat ur stycket, som Johan ej förstod, tillfrågad om han ej sett Sköna Helena? Nej! Åh, kors bevare oss, men den får han lof att se! Man måste se den; och han såg.
Johan blir stum af häpnad. Jaså, du far med lögn. Han var svarslös. Men han var så viss på att han bedt modern om lof, så mycket mer som intet afslag var att befara. Han hade så fast beslutat att göra det, men biomständigheter hade gått emellan, han hade glömt det och han ville dö på att han icke ljög.
När vintern kom, var hon återställd ... naturligtvis icke rask, nej, långt därifrån, men hon måste tvinga sig till att gå på en bal hos justitieministerns, en soirée hos generalens, och själfva fingo de ju naturligtvis också lof... Det andra och tredje barnet kom, nu hjälpte det icke mera att pjoska i hemmet.
Anttis funderingar tyktes roa Agnes utomordentligt. Åtminstone sakna inte finnarna själfförtroende, sade hon med samma lätta glädtighet, hvarmed hon hela tiden upptog Anttis ytterst allvarsamt uttalade åsikter. Nej, Gud vare lof, sade Antti. Det fattas oss icke själfförtroende. Och icke häller uthållighet eller kraft. De egenskaperna ha våra förfäder inplantat hos oss.
Ni tror således inte, att det är någonting att frukta? Nej. Gud vare lof. Det käns riktigt, som om en tung sten blifvit lyft från mina skuldror. Gå in nu, att hon inte börjar misstänka något. På eftermiddagen skall jag åter se in till henne. Tack, kära Tiina Katri, och kom snart igen och trösta oss stackare. Jo, jo. Tiina Katri undrade, hvad som så hade förändrat Holpainen.
Jag har hört ditt lof prisas, men jag spanar fåfängt efter dig. Under en åktur från Mentone ser jag plötsligt vid vägen en hög, gråpudrad buske. En aning genomfar mig. Jag hoppar af. Ja, det är den. Hänförande, läcker. Svafvelgula fjärilsblommor, silfvergrå, silkesfjuniga blad.