Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 maj 2025
Hon tyckte att det var skönt, att någon bar henne som ett barn och smekte. Kära Louise, viskade han. Berätta, vad du har sagt dem? Har du talat illa om mig? Jag är icke ond på dig. Du kan icke förstå mina handlingar, ty ditt hjärta är icke så rent som mitt. Du är ett barn, Louise, och jag kan icke bli ond på dig. Men du ska berätta, vad du har sagt till din mor
Så följde hon trogen och käck armén, Hvarthelst på sin marsch den kom Och där skotten smällde och kulan hven, Där var hon ej långt bakom. Ty de kära gossarnes unga mod, Det tyckte hon om att se, Och mente, hur nära hon striden stod, "Att hon ej var närmre än de." Och om någon tröttnat i rök och eld Eller fått sig ett ädelt sår, Så ville hon ha sin butik så ställd, Att han nådde en styrketår."
Men när han stod med foten på steget, vände han sig plötsligt om mot gumman, grinade som en solvarg, de svarta ögonbrynen högt uppdragna i pannan, näsan smal och blåvit som på en dödssjuk, tänderna långa och blänkande som på en dödskalle. Eller tror kära mor att pilten i min tjänst skulle taga skada till sin själ? Ack, dårskap, dårskap!
Den så kallade gossen, hennes fyratioåriga son, afbröt leende hennes påminnelser och sade halft brydd och halft medlidsam: "Alltid spökar det i edra öron, kära mor, och skott skall ni höra, om en fluga stampar på er graf, sen ni gått till hvila i den en gång.
Erland hade, innan han gick till klostret, strövat genom alla vrår och vinklar av slottet, talat vänligt med alla husets tjänare, besökt alla sin barndoms lekställen, icke förglömmandes branten, från vilken han plägat hoppa i sjön; han hade besökt dem för att säga dem farväl, och först nu kände han, huru kära de voro honom, ehuru han så mången gång längtat fjärran från dem ut i världen.
Då uppträder i ditt hjerta ditt kära jag och dömer dig: det var för ditt jag, du gjorde det, det var för att lugna ditt hjerta, tillfredsställa ditt samvete. Jag talar om verldsmenniskorna. Det var en tid då min afsigt var att bli prest, i sjelfva verket en god afsigt. Men hvilket motiv hade jag dertill? Var det för att tjena min frälsare och arbeta för honom, eller endast af kärlek till honom?
Kära, jag kan icke stanna! Hur smekande var icke hans röst! Nu skola vi ju skiljas. Jag kommer igen i morgon. Men jag längtar mig död. Nej, nej, icke längta, utan vara lugn. Jag kan icke.
Snart från ena stranden till den andra Har den djärfve simmarn redan hunnit; Dock när dädan han sin hemfärd börjar, Dykar han i böljan oförmodadt, Icke så, att krafter honom felats, Men att pröfva älskarinnan endast, Om han skulle få en trogen maka. Hur han sjunker, märker då den kära, Ser det, ilar, kastar sig i strömmen.
Dagens Ord
Andra Tittar