United States or Nauru ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och Sikem, som var son till hivéen Hamor, hövdingen i landet, fick se henne, och han tog henne till sig och lägrade henne och kränkte henne. Och hans hjärta fäste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan blev honom kär, och han talade vänligt med flickan. Och Sikem sade till sin fader Hamor: »Skaffa mig denna flicka till hustru.» Och Jakob hade fått höra att hans dotter Dina hade blivit skändad.
"Tänk", fortfor han, "att det kom för mig, som jag fick si den gossen att han skulle kunna bli kär för mig, och att de' vore synd te låta'n ge sig ut på vandringsstråten igen." "Ja, jag tyckte om den där lill'karlen strax, jag å." "Å nog räcker maten till, och utrymme ha vi nog af."
Och Lea blev havande och födde en son, och hon gav honom namnet Ruben, ty hon tänkte: »HERREN har sett till mitt lidande; ja, nu skall min man hava mig kär.» Och hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: »HERREN har hört att jag har varit försmådd, därför har han givit mig också denne.» Och hon gav honom namnet Simeon. Och åter blev hon havande och födde en son.
Hvem kallar du din nästa här, Den du på all din bana Skall hålla som dig själf så kär, Som Herrans ord dig mana? Hvem är den man, Hvar finnes han? På denna strand, I fjärran land, Hvar skall man honom spana? Är det en skyld, den samma blod Har närmst med dig förenat, En moder ljuf, en fader god, Den Herrans bud har menat? En vän kanske?
Hon kunde vara orättvis, häftig, straffa i otid, på lös angifvelse af en tjenare, men barnet fick maten af hennes hand, trösten af henne, och derför blef hon kär, medan fadern alltid förblef en främmande, snarare en fiende än en vän. Detta är faderns otacksamma ställning i familjen. Allas försörjare, allas fiende.
Han hade av en kär anförvant vågat få en mycket vacker käpp, förfärdigad av nerven i ett palmblad; som han fäst sig vid detta sällskap, lät han sätta en silverskolla över knappen.
Men säg ett ord blott, mana, och vi följa dig, Befall oss, för oss, hvart dig lyster, blif vår kung! Du är oss kär, vi hylla dig, vi känna nu, Hvad du i hjärtat gömmer. Dina handlingar Oss varit lika många prof af ädelmod.
Berätta nu om den där frun, du, och lägg däj sen. Så, du är kär, hå, ja ja, varför ligger du inte när henne då, i stället för att sitta här och predika? Vill hon inte ligga hos däj, va? Kerstin gäspade och smakade på nytt punschen. Tyst du, det är inte så! Jag älskar henne, men hon älskar inte mäj.
Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!» Men somliga av dem sade: »Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?» Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
På tolvte dagen hände, att pater Henrik gick till slottet, dels för att se den lille pilgrimen, som han höll kär och betraktade med större vördnad, alltsedan den underbart återfunna kronan ånyo prydde den heliga jungfruns bild i klostret, dels ock för att meddela riddaren innehållet av ett brev, som anlänt från ett kloster uppemot norska gränsen.