Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 juli 2025
Nå, Nadja, Kajsa talade långsamt och försigtigt, när det blir slut med det der, hvad skall du då ta dig till? Det der, hvilket det der? Ammandet, förstås... Hm då det får vi se då! Jag får väl alltid någon råd... Då blir din lön liten, och du har fått vanan att vara förnäm, krusas för och firas, lefva stort och vara hög af dig. Nadja blef blossande af vrede.
Ja, men käre Carlsson, om han har Ida i tankarne, så kan han ju inte gå och tänka på någon annan med fulla allvare. Ida, hm, den rackarns rävhonan, nej, den vill jag inte ha, om de kasta'na efter mig; nej, bättre opp ska det vara, och kläderna på kroppen ska hon rå om åtminstingen, och har hon lite till, så är det inte ont i det, fast jag inte ser på't, för sådan är jag, och det är mitt sinnelag.
Se på Bruno, han låg i sex månader och fick tio kronor om dagen, hur skulle det ha gått för honom, om han inte varit sjukförsäkrad?» Perander blev betänksam. Det var nog något i vad Östkvist sade i alla fall. »Är du försäkrad?» frågade han. »Ja, naturligtvis! Du tror väl inte, att jag är lättsinnig nog att gå oförsäkrad genom livet?» »Hm.
Derefter, hm, hon fick snart engagement vid en ambulant teater, der det gick bra i början, tills hon en afton blef sjuk på teatern. Tills hon åter igen kom på sjukhus? Hvad? Och professorn... Nej, visst inte. Åh! hvad kan du tro? Hon blef sjuk på scenen, tog afsked och kom hit, som vi vet', för att studera.
»Fullkomligt?» frågade doktorn igen, och gav Perander ett kraftigt nyp i vaden. »Ä hm ab-absolut!» svarade Isidor, som endast med svårighet lyckats behärska sig. »Ja, det tycks verkligen vara fallet», sade läkaren. »Och vi ha endast två medel att välja på. Vi skola börja med det lindrigaste. Jag skall hjälpa er att lägga er på magen.»
Ja, men hvad har du nu då, när du inte har bostad och mat? Hm! Det har jag inte tänkt på! Du är en djefla narr, som går och läser gratis med rikt folks barn! Så, nu går du med mig, och sätter aldrig din fot der mer! Johan kämpade en strid på trottoaren. Jag har lofvat! Du ska inte lofva! Kom nu med och skrif ett återbud! Jag måste ta afsked! Det behöfs inte!
Är det inte så?" "Nå, nå! Något sådant har jag ju inte sagt." "Men likväl menat. Åh, om du åtminstone vore uppriktig!" "Men Alma, hör nu! Hvarför bli ledsen öfver ingenting? Gå inte bort." John tog fatt henne, men hon ryckte sig lös och gick ut i köket. Han tog några steg efter henne, men vände sedan plötsligt om, då han erinrade sig, att tjenarena voro der. "Hm," sade han kort.
"Nej", sade Karlson. "Vi ska sitta alldeles intill. Skall man se det, så skall man se det ordentligt, så att man slipper att göra om det." "Hm, ja, javisst!" sade jag. "Men de där fina platserna gå nog åt tidigt. Femshillingsplatserna äro så många, så dessa kan man ju alltid få." "Jag tänkte så jag också", sade Karlson. "Så jag har ringt och reserverat två fempundsplatser." Fempundsplatser!
Dagens Ord
Andra Tittar