Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
LEDSVENNEN. Ej än, det skymmer. TEKMESSA. Bär han vapen eller ej? LEDSVENNEN. Mig tycks, att i sin högra hand han bär ett svärd, Kanske en bila, något ser jag glänsa där. TEKMESSA. Oss lär han väl ej hota, hvem han Är han ej redan nära? LEDSVENNEN. Ja, nu känner jag På skick och gång vår Hyllos. Hitåt skyndar han. TEKMESSA. Med hvilket budskap? Arma barm, bemanna dig!
Så ropte han; och gossen satt i samma stund På kämpens starka armar, lyftad högt mot skyn. Då hördes tusen rösters jubelrop: "Hitåt! Hitåt, till oss med honom!" Så från man till man Sågs han i höjden sväfva ofvan hjälmarne, Tills bäfvande jag honom ändtligt återfick. Emellertid blef detta för Atriderne En sporre blott att hastigare föra ut Det dåd, som kanske länge ren de öfverlagt.
Fast prinsen ridit här förbi alla dagar och jag bjudit till att alltid visa mina hvita händer vid fönstret och han alltid sett hitåt, så har han ändå ej tyckts märka dem". Och så kommo fröknarna öfverens om, att de skulle gå att spatsera en i sender i slottsträdgården, och den som gick dit skulle då alltid få bruka alla granlåterna, och så skulle väl prinsen få se någon af dem, hvem som skulle ha bästa lyckan.
Den ena människan kan komma att slå ihjäl den andra och vara renhårig ändå. Men han påstod, att Casimir ville skjuta skulden på någon bland karlarna och själv smita. Då slogs jag. Han fick mycket smörj, fortsatte prästens son med en viss tillfredsställelse. Och nu gäller det herr Brut själv. Hela skocken kommer hitåt.
Men vad har du för kännedom om saken och hur har du fått den? Håhå! skrek plötsligt käringen. Vi ha haft ögonen hitåt alltsen Jan-Petter dog och länge dessförinnan. Håhå! En känner väl, var det osar bränt! Pojkstackarn har ögon som en katt och larvar omkring utan att någon ser honom. Ty vem aktar masken som ödmjukt kryper? Håhå! Eller ugglan på trädets gren? Vi vet nog vad styggelse är i socken.
I de dagarna och på den tiden, säger HERREN, skola Israels barn komma vandrande tillsammans med Juda barn; under gråt skola de gå åstad och söka HERREN, sin Gud. De skola fråga efter Sion; hitåt skola deras ansikten vara vända: »Kommen! Må man nu hålla fast vid HERREN i ett evigt förbund, som aldrig varder förgätet.» En vilsekommen hjord var mitt folk.
Hennes händer voro tabu, de voro förbjudna, ty hon hade vidrört en död. Hennes vänner buro mat till henne och förde den till hennes läppar, ty hon fick ju icke begagna sina händer. Kom så en qvinna skyndsamt. "Wainahée! höfdingarnes höfding, han den unge, de hundra öarnes beherrskare, segraren öfver Tongatabus fiender kommer hitåt. Skynda att bada, att han må kunna befria dig från tabu".
Röken slog ned i marken som ett regn. Valdemar kände ett par starka armar slutas om hans knän, och ett stort huvud tryckas mot hans sida. Det var skepnaden, som kastat sig ut ur röken. Min forne husbonde, viskade han, känner du inte igen din spelman Gistre Härjanson. Skenet föll nyss hitåt ett ögonblick, så att jag såg dig. Hjälp mig härifrån!
Dagens Ord
Andra Tittar