Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 juli 2025
Hvart jag vände mig i salen endast och endast flintskalliga människor. Och hvad mera var: de betraktade alla min yfviga hårväxt med misstrogna blickar. Det var rent generande. Medan jag väntade, stötte min flintskallige granne till min arm och sade sakta: »Å, sitt inte och sjåpa er ni. Af med peruken!» »Förlåt,» svarade jag. »Hvad i all världen menar ni?» »Å gör er inte till!
DANN. Nej, hvilken lära! JULIA. Vill ni den försmå? Förlåt mig, onkel, läran är vår sagas. v. DANN. Jag tycker om dig, barn, håll ut, får gå! JULIA. Jag undrar föga dock, när jag betänker, Hur litet onkel har fått göra rön, Att ni gör kvinnan orätt, att ni skänker Så ringa aktning åt vårt arma kön. Blott kärlek vinner kärlek som sin lön; Ni har ej älskat. Men förlåt, jag kränker Ert hjärta blott.
DANN. Kors, hvad uppmärksamhet åt mig du skänker, Jag tror, min själ, att du ej hört mig alls. JULIA. Förlåt, jag har så mycket att besinna. v. DANN. Det tror jag nog, det är ej svårt att finna; Men hvad? JULIA. Jag glömde nu är väl för sent Att ge åt Trygg ett uppdrag, som jag ment. v. DANN. Att hämta någonting från skyn kanhända? JULIA. Nej, blott från staden. v. DANN. Det blir ganska lätt.
Han grep henne fast men icke omilt om ena handleden, och innan hon ännu hunnit komma till besinning, hade han, utan att ett ord växlats, tryckt in dörren, varigenom hon kommit och bägge befunno sig i rummet innanför salongen. Sedan han väl stängt dörren efter dem, släppte han taget om handleden och sade: Förlåt. Hon såg förundrad på honom, varken ond eller ledsen, endast oförstående.
Med öppnade armar och hänryckning målad i sitt ansigte gick hon fram till honom. Min sol och min glädje, min efterlängtade enda älskling, min afgud, min själs skönaste ros! Söta barn herr Adolf var litet generad, torka fötterna, du glömmer alltid! Ah, förlåt! Nå, jag är nu ett nöt! Förlåt, min engel. Seså, nu är jag fin! Får jag så en enda kyss?
Bella smög sig till sin mor och kyste henne. Förlåt mig, älskade mamma, att jag gjorde mot din önskan. Jag skall bjuda till att ej göra så mer. Och jag är så lycklig öfver att du talar med mig om sådant, som jag nog tänker på utan att förstå. Får jag icke alltid komma med mina frågor till dig? Jag tycker att ingen i hela verlden kan ha så vackra och upphöjda tankar som du och Hanna.
»En sådan liten moralpredikant ni blifvit.» Doktorn lät hennes hand falla och började se distrait ut, hon hade verkligen blifvit litet öfverspänd på sista tiden, och det klädde henne inte, tänkte han för sig själf. »Förlåt mig», sade Anna med sitt mest intagande och förskönande leende, »jag har ännu aldrig sett något riktigt ondt, därför kan jag så bra predika om det goda. Men farväl nu!
Att få en så hög och fin dam som jag ville, dertill är jag för fattig ... en vanlig från de här dussinfamiljerna vill jag inte ha! Du är lycklig, du! Prat, för fattig! Se på mig ... gör mig fattigdomen något, och jag tänker minsann göra mig en carrière ändå. Det tror jag! Du! Som är så treflig och så älskvärd, och som bäst af allt, har en så förbåld förlåt mig tur!
Dagens Ord
Andra Tittar