Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 juli 2025
Flygen härifrån, I snattrande skator, ropade han med arg och skrovlig röst ned till de grälande kvinnorna, annars ... annars.... Kom, sade Anastasias väninna och fattade hennes arm; vi skola icke störa honom längre. Han vredgas, och du vet, att han då talar förfärliga ord.
Flammarion är en utmärkt astronom och fantasirik diktare, men någon grufingeniör är han icke och detta schakt låter sig ej alls utföra i praktiken. När man har kommit tillräckligt långt ner kan inte en makt på jorden få arbetarne, att arbeta i den förfärliga hettan.»
Nåja, om vi då tänka oss den förfärliga möjligheten, sade jag, så finns det ju ändå den räddningen, att det inte är angivet, när du skall gifta dig med honom. Gör om alltihop med studenterna och vita hästarna och röda parasollet och tag en annan pojke i hand, så kanske du blir gift med honom först. Sen kan du ju ta Per-Olof om det blir tillfälle. Det är båg! sade Anna-Clara. Och så grät hon igen.
Hvarför denna förfärliga ångest? frågar jag mig själf. Hvad är dess egentliga kärna? Låt se. Det är icke själfva skilsmässan. Jag har ju mitt arbete. Det är ännu mindre längtan efter hvad jag tillbakavisat. Det är smärtan vid den tanken, att han kan känna groll och ovilja mot mig. Den tanken är mig olidlig därför, att han varit mig kär eller ännu är det.
Om man kunde få litet sömn, tänkte hon för sig sjelf, innan de der förfärliga synerna åter igen komma. Hon hade inte varit somnad, det visste hon alldeles säkert. Hon såg dem alla alldeles tydligt, om det sedan var yrsel eller något ännu värre. Bara hon inte skulle förlora sitt förstånd. Så underligt tungt och styft kändes hennes hufvud.
Han insåg, att han var öfverflödig, men han vågade icke röra sig. Det förfärliga i en sådan kris hade han aldrig förr anat. Som vid åsynen af en dödskamp stämdes hans sinne; han betogs af ångest, han skälfde af sinnesrörelse och han kunde hvarken gå eller stanna. Skrämd sjönk han ned på en stol och lät armarne slappt hänga ned åt golfvet.
Den unga flickan satt der rak och stel och tyst som om hon varit skuren i trä. Hon teg så hårdnackadt som skulle hon tiga hela natten. Den ensamma, svartklädda kvinnan ryste. Det var som stod hon nu än en gång framför likbåren, den der förfärliga dagen, då hon miste allt den dagen som en tid nästan varit utstruken ur hennes minne.
Annars ska jag låta bränna Blekängen från kant till kant. Nu vet du. Det tog skruv. J. A. Broms visste icke längre var gränsen gick för dessa förfärliga läkares makt. Han måste inskränka sig till att verka i det tysta. Han sprang ur hus i hus, tiggde och bad: Å kära söta, beskedliga madammen, inte ska hon ta det allra bästa täcket! Det ska brännas sen, förstår hon. Brännas! Husch då!
Ante hade så när icke fått upp dörren för den förfärliga västanstorm, som sopade fram och röt som tusen vilddjur, in mellan bergen. Snö bar stormen med sig snö, så man icke kunde hålla ögonen öppna och se hvad man hade framför sig, knappt se handen. Gråhund hade krupit in på förstugukvisten, men med ögon och öron spända ändå.
Midt i skollifvets förfärliga hemlighetsfullhet, der barnet aldrig kunde finna något kausalsammanhang mellan latinska grammatikan och lifvet, uppdök ett nytt hemlighetsfullt moment för en kort tid, att sedan försvinna. Rektorns nioåriga dotter bevistade de franska lektionerna. Hon placerades med afsigt på bortersta bänken att hon ej skulle ses, och att vända sig om på platsen var ett groft brott.
Dagens Ord
Andra Tittar