United States or Saint Vincent and the Grenadines ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han kom närmare, hoppade slutligen i Simons knä och lät honom fritt stryka sig över den kolsvarta, glänsande ryggen, medan han med mycken glupskhet deltog i helgonets måltid. Du har varit borta hela dagen, suttit arg och trumpen där borta i träden, sade Simon i vänligt förebrående ton.
Senare på kvällen sjöng man åter tillsammans, och nu ljöd sången helt annorlunda än förr. Nu följde den ena lofsången efter den andra från glada, tacksamma och älskande hjärtan. Och för Evas bjärta ljöd det åter men nu icke förebrående utan med ny och rik betydelse: "Saliga äro de fridstiftande, ty de skola kallas Guds barn!" Frukost åt gässen. Med teckning. Gässen kände igen Nils på långt håll.
Och när han hörde sin röst, blev han lugnare, för det var som att tala vid någon, och som om någon talade till honom, och orden väckte minnen om en massa människor samlade i kyrkan och vilka han nu såg framför sig, tröstande, förebrående.
"Du kan väl int gå med frans kring byxbena häller nu, när du är storbonde", invände Maglena förebrående. "Hvad förstås därmed att Gud hörer våra böner", frågade hon i samma förmanande ton. "Att han i sin vishet och godhet gifver oss, antingen det vi begära eller det som för oss bättre och nyttigare är."
Den gamla, som tillhör S:t Augustinerorden och bär de dödas dräkt därför att hon aldrig har levat livet, är mild som försakelsen och lär oss att le åt våra lidanden som vore de fröjder, ty hon vet hur välgörande smärtan kan vara. Icke ett förebrående ord, inga förmaningar eller predikningar.
Hon blef mindre förbehållsam och framlade stundom sina tankar och funderingar med en öppenhet och en öfvertygelse, som hänförde Bella. Och då stundom hennes reformifver var alltför hänsynslös eller hennes uttryck för stränga, kunde en skrämd blick ur Bellas ögon eller ett förebrående tonfall i hennes röst komma Hanna att hejda sig och inse sin öfverilning.
Till er, världens barn, säger han: njuten, medan tid är, ty I skolen en gång vara lika hålögda, köttlösa, kalla och stumma som jag. Till mig är hans språk ett annat. De tomma ögongroparna hava blickar, som fråga mig: vad gör du här? Mina barn, denna fråga, riktad till en katekumen, är förebrående och hotande. Hon förskräcker mig väl icke, men hon nödgar mig gå.
"Maglena tig, och ta var på sinne ditt", hviskade Ante allvarsamt och förebrående. "Du ska tänka på hva du säg." "Som om jag int gör de", jämrade sig Maglena, där hon småsprang efter Ante, som för att de skulle komma utom hörhåll för folk, med skyndsamma steg gick bakom huset och fram öfver grässvalen där. "Gullspira har vari min se'n Anna-Lisa släppte' na!
Alla hans vänner, dem han litar på, besöker honom under sömnen, och de är alla förvandlade till fruktansvärda förebrående skolmästare, bakdantare och fiender.
Han lyfte i stället upp henne på sitt knä, slöt henne intill sitt bröst och tryckte sitt ansigte mot hennes varma hals. "Han nekar inte till det, han skulle alltså göra så", tänkte Alma. Och hon kastade en förebrående blick på John. "Dyra, lilla Alma min, lifvet är ondt; bäst att hvarken tänka framåt eller tillbaka, utan blott njuta af sin lycka, så länge den varar."
Dagens Ord
Andra Tittar