United States or Guadeloupe ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag säger dig, att du kommit lika förgäves till mig, som icke erkänner någon annan domare över mitt samvete än Gud och hans evangelium. Gå att bjuda din människolära och dina samvetsbojor åt dem, för vilka I undanhållen det heliga ord, som är allas vår tuktomästare! Jag förlåter dig och vill bedja Guds ande förläna dig ett klarare ljus i vad hans rike tillhörer.
Din härskarrätt på Salamis erkänner han Och ingår villigt det förbund, du föreslår. Gladt var att höra dessa ord af honom själf Liksom att skåda honom, drotten, krigaren, Den mångberömden hämnaren af Hellas skymf. LEIOKRITOS. Han tog dig mot gästvänligt efter fädrens sed? ADAMASTOR. Så var vårt möte.
Fru Pardo Bazán befriar således individen ur hans beroende af ras, miljö och ögonblick hon erkänner, vill det synas, att enhvar af dessa faktorer kan äga sin betydelse, hon förnekar däremot att alla tre tillsamman betyda ett öde. Den så determinerade, till en ödets lekboll degraderade, människan vore enligt fru Pardo Bazán inte värdig att vara ett föremål för dikt. Hon yrkar, att dikten skall vara den sanna historien om själens lif och om hjärtats upplefvelser. Men, och detta bör särskildt framhållas, hon vill inte ge den enskilde i en splendid isolering. Hon understryker tvärtom, att hans hjärtas lif och hans själs upplefvelser spegla något allmännare. Han är ingen produkt af ögonblick, miljö och ras, men han representerar dem. I
Omfamna honom och tacka Gud, som äntligen uppfyllt din varmaste önskan: den att lära känna dina föräldrar. Nej, vad har jag att göra med denne man? Du hör, jag erkänner honom icke. Jag har aldrig önskat att lära känna min fader, ty du, Petros, är min rätte fader, den ende jag kan tänka mig. Det är efter min moder jag har längtat och icke efter honom.
Så får jag lita på en lycklig slump och studera tidningarne för att se om något framkommer i saken. Cramer höjde på axlarne. Nej, för sjutton, sade han. Ser du inte vart jag vill komma? Nej, min själ. Jo, du begriper, att när din farbror vill sätta dig ur stånd att företaga något, så erkänner han ju därmed, att något, ett eller annat, verkligen kan göras.
Men Ludwig svarade: Inte förrän hon har erkänt, att hon har ljugit. Ljugit! upprepade flickan förtörnad. Vad har jag ljugit? Det vet du bäst själv! genmälte Ludwig. Du är ett lögnaktigt och trolöst kräk och hemfallen åt helvetets pina, men om du nu inte erkänner, så får du dessutom flytta. Jaså, låter det på det sättet! sa flickan och torkade sig med kraft om näsan.
Och Gud, som ni tror på, vad tänkte han på under tiden? Som inte hoppade över lidandet i mänsklighetens historia? Dostojevski, säger ni. Ja, jag erkänner, jag är föga originell, men han talar i allmänhet om oskyldigt lidande. Jag frågar: Vad ska då det skyldiga lidandet tjäna till? Jag menar enligt teosofernas lära om vedergällning genom återfödelse?
Det är samhället, som gjort oss kvinnor trofasta, jag erkänner det gärna; af naturen äro vi väl icke mera trofasta än männen. Men det förefaller mig, som om troheten skulle vara det eftersträfvansvärda, och i så fall finns intet skäl att låta kvinnan vänja sig af med den. För att uppnå likställighet, vore det nog bättre, om mannen ålade sig själf den trohet, han kräfver af kvinnan.
Ett den skarpa söndringens sätt att se jorden är att se henne såsom ett dystert fängelse för anden, ur hvilket denne blott genom att ändteligen upptagas till en jorden motsatt himmel kan befrias. Kristendomen erkänner icke en sådan andens träldom, ty den vill hafva vunnit seger öfver fängelsets tvång och gjort det till en glädjeboning.
Om därföre fabrikanten af ett slikt mynt ger detsamma en hög och viktig valör och framställer det som äkta, så kommer parodisten och icke blott erkänner denna valör, utan förhöjer den och antar flere andra och gör myntet därigenom till en mera åskådlig löjlighet, utan att han genom sin åtgärd kunnat bryta emot någon regel, där en sådan icke funnits, eller verka någon förstöring, där intet fanns att förstöra.