Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 september 2025
Edmée ångrade i nästa ögonblick, vad hon sagt hon ville taga det tillbaka, hellre utsätta sig för vad som helst än trotsa honom, men hon kunde ej komma till att tala med honom mera. Ögonblicket var förspillt. En gång mötte hon hans blick över salen, men den sade henne intet.
Damerna lovade att vänta på honom med te trots det korta avståndet mellan Rue de Verneuil och Rue du Bac hade Laure av Madame de Châteauneuf utbett sig, att Edmée skulle få stanna över natten. Kammarjungfrun serverade dem förfriskningar och frukt inne i Madame Junots kabinett.
Edmée var icke rädd. Hon blev stående på trappan och fixerade skarpt den alldeles obekante mannen, i
Äntligen kom Edmée i karossen. Hon höll näsduken för ögonen och föll storgråtande med huvudet mot Valentines knä, medan de raskt körde från gården. Hon hörde, hur det dånade över vindbron. Valentine, käraste lilla Valentine! Hon kröp ihop vid den robusta pigans bröst.
Ingen svarade. Damerna suckade, och ett par av dem gjorde korsets tecken. Nej, min dotter, återtog så abbéen plötsligt med naturlig, munter stämma, det är nu icke bara det . Vi ha flera nyheter. Gissa! Edmée skakade på huvudet och skrattade. Abbéens livlighet satte henne i gott humör.
Edmée de La Feuillade reste sig upp, och, i
Min mor, sade han med sin vanliga röst blott Edmée kunde höra, hur tvungen den lät vill du tillåta mig att ett par ögonblick tala allena med min kusin. Jag har en stor nyhet att meddela henne. Madame de Châteauneuf reste sig upp och vinkade på gamla Marie, som alltid satt inne i rummet hos henne. Stödd mot pigans skuldra gick hon långsamt, haltande ut.
De reste alltså den första veckan i Messidor. Edmée hade blott ett svagt minne av Belles-Rives; som helt liten hade hon bott där med sina föräldrar men sedan efter revolutionens utbrott hade hon kommit till mostern, till det dystra Fougères, som hon ej lämnat en dag, förrän abbéen förde henne till Paris.
Edmée reste sig upp, rak i ryggen, och lade sin knutna hand på sängens kant.
Edmée hade länge, insvept i sin schal, suttit lutad mot balustraden på terrassen och sett mot vägen, vilken månbelyst lik ett brett, blåaktigt silverband slingrade sig genom de öppna markerna. Nu skymtade hon äntligen långt borta en ryttare han kom närmare på huvudets hållning och på resningen kände hon Louis de Châteauneufs alezan.
Dagens Ord
Andra Tittar