Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 september 2025
Gav du riktigt akt på henne, Edmée? En dam är hon nu icke men det har jag för resten aldrig heller hört någon påstå! Hon smålog överlägset.
Nu voro de i Paris. Edmée orkade icke se ut; hon blott lade märke till att en gata, som de passerade, var beckmörk de andra voro för resten också högst sparsamt belysta folket hade tagit bort lyktorna.
Hon hade så stor respekt för sin son, att hon sällan talade med honom om saker och ting, som hon med sin fina takt och moderliga instinkt anade, att han ej gärna ville meddela sig om. Men sin brorsdotter bearbetade hon alltsomoftast. Å, faster, brukade Edmée svara, jag är ju alltför ung, och jag har ju inte alls sett livet ännu.
Han hade under dessa månader lidelsefullt kommit att älska sin kusin, vilken han alltid tänkt sig som sin brud. Edmée, dyraste hjärta han tog med våld hennes händer från ansiktet, som var vått av tårar.
Så höjde han huvudet med en stolt, vredgat förebrående blick: Ni vill alltså icke höra mig, icke ens se mig, Mademoiselle de La Feuillade? Edmée teg. Om det gällt hennes liv, kunde hon ej fått fram ett ord. Ingen utom min stallmästare vet, att jag är här, jag har blott en knapp halvtimme på mig, innan jag måste härifrån.
Edmée hade också rest sig upp. Hon kämpade hårt för att hålla tillbaka sina tårar. Å, Louis... Och plötsligt gav hon efter för denna starka, nervösa spänning, som hon den sista tiden levat i. Med en snyftning, så häftig, att den nästan liknade ett tjut, sjönk hon, med bägge händerna för ansiktet, ned på stolen. Louis kastade sig på knä vid sidan av henne.
Jag kan inte förstå det, Marie, suckade den stackars Madame de Châteauneuf, då de båda unga damerna voro utanför dörren. Hon tänker dock på honom, och hon gråter för hans skull. Men det säger jag hon nickade sorgset, men med en viss självkänsla Edmée kunde ej träffa många, som till den grad liberalt respekterade hennes hemligheter, som jag gör.
Något som också här föll Edmée i ögonen isynnerhet i de mera obskura och avlägsna gator, de körde igenom var den massa affischer och tryckta och skrivna anslag, varmed murarna överallt voro fullklistrade. Nästan alla utbjödo något till salu. Dessutom läste man ofta på plankverken och på rutorna patriotiska inskrifter, som t.
Edmée skrattade och böjde sig fram mot spegeln för att se på sig själv. Ja, där var verkligen något i hennes ansikte, som hon icke kände igen. Kan en ny tanke göra så mycket? tänkte hon bittert.
Han bar tvärsittande, uppviken hatt och grå kappa Edmée kände honom strax, så snart hon fick öga på honom. Det var Förste Konsuln själv. Han red tätt upp till henne och höll stilla på hästen. Ett ögonblick talade ingen av dem de andades bägge häftigt efter den hetsiga ritten. Han böjde sig ned och klappade mekaniskt hästen på halsen.
Dagens Ord
Andra Tittar