Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 oktober 2025
I de syner, Hermione haft i det delfiska templet, hade bilden av Karmides inblandat sig. Hermione undrade ej häröver, ty hon tänkte ofta mot sin vilja på denne yngling. Kärlek till honom eller rättare till den Karmides, som icke mer fanns, den ofördärvade, till dygd och visdom strävande, låg ännu i hennes hjärta. Kväva den hade hon hitintills icke kunnat; i vissa stunder ville hon det ej.
Och mellan dem ställer sig den »oskyldiga glädjeflickan» Athénaïs, en personifikation af den naturliga dygd, som i olikhet med Evariste Gamelins icke offrar åt tidsgudarnas törst. Hon tjänar den största och evigaste af de eviga gudarna.
Hon är själv en stol, känslolös: liksom hon hållit mig för en stol, och sagt mig det öppenhjärtigt. Dygdig? Kan jag kalla en stol dygdig? Hon är ingenting alls åt det hållet, som jag menar; varken god eller ond. Hur kan jag kalla ett ingenting dygd? eller ens last? Vad är hon då för en? Liderlig? hut åt hälsingland! det kan inte falla mig in.
Men jag tycker om att jagas; det piggar upp mina sunda instinkter och gör mig till en bättre och mera sedesam kvinna, ständigt beredd att skydda sin dygd. Och genom övning har jag nått en avsevärd färdighet. Jag skulle vilja se den, som ens kommer så långt att han kan knipa mig i låret. Blott engång har jag verkligen varit nära att fastna.
Detta hade gjort prästgårdsskogen till en omtyckt häckplats för traktens älgar, som brukade fortplanta sig uppe i en mosse. Och av nöden hade pastorn förstått göra sig, om icke en dygd, så åtminstone en liten sportel.
"Nej, gode, nej, säg sådant ej; Mig tröstar ingen tid; Med hvarje dag, blott mera svag, Skall jag bestå min strid. Hvad rör vår stad, dess tungor hvad Min smälek eller dygd? Kom, gode, hän till skogens trän, Och där vi finna skygd." "Se skogen, den är hemsk, min vän, Och farlig likaså; Ser du min hand på bågens band, Skall du ej bäfva då? Och gripes jag, fast vek och svag, Min lott du dela får.
Det kunde icke ta i en sak utan att göra något orätt, icke gå någonstans utan att vara i vägen, icke säga ett ord utan att störa. Det vågade till sist icke röra sig. Dess högsta pligt och dess högsta dygd var: att sitta stilla på en stol och vara tyst. Du har ingen vilja! Så lydde det alltid. Och dermed lades grunden till en viljelös karakter. Hvad skall menskorna säga, hette det senare.
Den dygd, jag kan berömma mig af, är icke en ful kvinnas förödmjukande intyg på, att ingen begärt henne. Nu tycker jag, att jag med lugn kan låta mitt hår gråna. Nu kan jag med glädje bli gammal. Jag behöfver aldrig känna mig försmådd eller tillbakasatt.
"Hade jag en kulspruta här, så skulle situationen strax vara avklarad, men som det är, får jag väl låta dig leva och göra en dygd av nödvändigheten. Och eftersom du i alla fall är här och skräpar kan vi samarbeta. Jag, som är mest intelligent, sköter om intervjun och säger till dig vad du skall skriva, du, som ju i alla fall kan stenografera, tar ned vad jag säger. Håll mun!
Ingen skillnad finnes då mellan gott och ont, mellan dygd och last, mellan rätt och orätt. Allt moraliskt ansvar försvinner, ingen rår själv för huru han handlar. Man handlar alltid så, som man måste handla. Därmed punkt och slut. Men hur skall ett mänskligt samhälle på en sådan grund kunna byggas upp?
Dagens Ord
Andra Tittar