United States or French Southern Territories ? Vote for the TOP Country of the Week !


Din fader åt ju och drack, dock övade han rätt och rättfärdighet; och gick det honom väl. Han skaffade den betryckte och fattige rätt; och gick det väl. Är icke detta att känna mig? säger HERREN. Men dina ögon och ditt hjärta stå allenast efter vinning och efter att utgjuta den oskyldiges blod och att öva förtryck och våld.

Han log häpet och blygt och drog sig ännu längre in i skumrasket. Tusen banko, mumlade han, vad i helskotta inte! Inte! Träsken satte sig. Han torkade svetten ur pannan och betraktade Lars med en sträng, frågande blick. Gästgivarn reste sig. Han var lång och åbäkig som ett orakel, gick därför kutig. Han tassade i strumplästen bort till tunnan, tog öskaret och drack en dryck vatten.

De andra läto framsätta för sig ölstånkor. Lucidor drack vin. Vid 9-tiden aflägsnade sig Bohm, förrän det blef kolmörkt, men de andra sutto qvar.

Han tyckte icke om sitt hem! Han älskade ju friheten, han hade det ju nu som han ville. Liisa satt ju hos honom, bolmade och rökte, drack butelj butelj, låg med det röda hufvudet mot sina händer, och sparkade upp med sina våta och trasiga strumpor hans stol för att låta honom värma fötterna, som voro kalla.

Herr Vickberg gick efter ett nytt glas. "Jublet" drack och bjöd snus. Och herr Vickberg snusade ur "Jublets" dosa. Och "Jublet" snusade ur herr Vickbergs dosa. Därpå bjöd "Jublet" den unga damen sin arm. Och herr Vickberg stod förstubron och viftade vänligt och artigt med handen. Under tiden kappades Abraham med sin svåger, som fått alltför stort försprång.

Hjärtat fritt ifrån bekymmer, Flög jag förr, som vinden flyger, Fördes, som en gnista föres, For, som löfvet far i lunden, Såsom fjäriln öfver lindan, Drack mig mätt af ljufva safter Från den gyllne blommans kalkar, Som af silfver öfverstänktes.

Men han frågade: »Är du verkligen min son EsauHan svarade: »Ja sade han: »Bär hit maten åt mig och låt mig äta av min sons villebråd, det att min själ välsigna digOch han bar fram den till honom, och han åt; och han räckte honom vin, och han drack.

Två gånger om året drack han vin för att visa, att han icke förhävde sig inför sin Frälsare, "den där ock drack vin". Men det var allt. Han var mager, att prostinnan honom ovetande stoppade vadd här och där i kläderna, det att han ändå måtte se ut som en bättre människa och Herrans tjänare.

Läkaren hade visserligen upprepade gånger försäkrat honom, att den sjukdom han bar sedan några år tillbaka icke medförde någon direkt fara för livet, och det oaktat kunde han icke visa tanken ifrån sig. Han åt och drack nästan ingenting. Maten kväljde honom, och han trodde sig känna, att vinet luktade jod.

Och det lilla törstande lammet drack ur lifvets rika källa, som Gud öppnat för oss i sitt ord. Men af allt hvad Josef hörde, fäste sig ingenting mycket i hans sinne som ordet om Jesu fattigdom jorden, det att vi därigenom skulle blifva rika.