United States or Falkland Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Buketten var utmärkt; den lades i en stor korg och på ett papper skref den rike: Fru Sophie. Så sändes gossen upp till den slottslika bostaden med sin börda och ägaren följde långsamt efter. Fru Sophie stod på verandan och såg efter sin man, då den lille litet blygt men ändå redigt bar fram både blommorna och hälsningen å papperet.
Så rätade hon plötsligt på sig och sakta, blygt, men tillika med en drottnings självmedvetna stolthet över att ge bort en kunglig gåva, lade hon bägge armarna om hans hals och mötte, djupt rodnande, men fast och modigt hans ögon. Han såg på henne med en lång, egendomlig, dröjande blick, så gjorde han sig sakta, men bestämt, fri för hennes lätta famntag. Jag har redan varit här alltför länge.
Han log häpet och blygt och drog sig ännu längre in i skumrasket. Tusen banko, mumlade han, vad i helskotta inte! Inte! Träsken satte sig. Han torkade svetten ur pannan och betraktade Lars med en sträng, frågande blick. Gästgivarn reste sig. Han var lång och åbäkig som ett orakel, gick därför kutig. Han tassade i strumplästen bort till tunnan, tog öskaret och drack en dryck vatten.
Men på den främmande ynglingen höll den gamle sitt öga Ständigt och hörde ej opp att betrakta den strålande blickens Glans och hans lockiga hår och hans oförmörkade panna, Innan han såg hans kind af förlägenhet rodna och ögat Sänka sig blygt.
"Du är visserligen litet dum och kommer med rätt egendomliga påståenden, men du är i alla fall ett beskedligt fä och jag är inte arg på dig. Här är guld om du vill ha det, och vill du ha sedlar så ligger det en hop fempundare i papperskorgen. Jag har inte räknat dem, men du kan ta vad du behöver." "Förlåt", sade jag blygt. "Du har inte möjligen fått remissa sedan jag var här sist?"
Då hördes en sakta men tydlig knackning på en af de skimrande pärleportarna. En ängel lade ned sin harpa och gick för att öppna. Därutanför stod en liten trött jordevandrare, som blygt frågade, om han fick, komma in. Ängeln kastade en snabb blick på den lille gossen och såg, att hans kläder voro hvita såsom snö, de voro tvagna i Lammets blod.
Och till dig, unga Folke, som stannar så blygt och höviskt på tröskeln, säger jag, att jag gott förstår, varför ni kommit. Eller tror du, att jag inte anar det? Ryktet har berättat dig, att jag i morgon ämnar föra min dotter till den förnäma danska man, som jag utsett åt henne. Jag förstår, att du en sista gång vill inandas samma luft som hon och veta dig i hennes närhet.
Hennes rena, poetiska skönhet, stillsamhet och blygsamma väsen gjorde henne i sällskapslivet lika lättfattlig som sympatisk, och det var rent av en modesak att vara »tokig i henne». Om henne rådde aldrig några skilda meningar hon var för alla den »gudomliga, den ojämförliga Juliette». Edmée, vilken blott flyktigt blivit presenterad för henne och ej fått tillfälle att vidare tala med henne, gladde sig nu över att vara henne så nära och gick blygt ett par steg fram emot de båda damerna.
Abbéen, som var en slug iakttagare, var klok nog att hålla sin mun och låta hennes tystnad tala för henne. Bonaparte satt ännu och såg på henne med sin lysande, obarmhärtiga blick. Så drog plötsligt ett fint, välvilligt leende över hans vackra läppar; som om hon hade känt det, slog hon upp ögonen och mötte hans blick. Jag tackar er, kom det blygt så lågt, att blott han kunde höra det.
Han baddade sin makas panna med den duk, som räcktes honom, stödde henne och försökte på ett eget, blygt, tafatt sätt, som var honom fullkomligt främmande, att hjelpa henne. Den svartklädda stökade för sig, men kastade ibland en förvånad blick bort till den sjuka och honom som efter sin förmåga försökte lindra sin hittills så försummade hustrus lidanden. Natten gick, men Erik vek icke.