United States or Sint Maarten ? Vote for the TOP Country of the Week !
Dörren öppnades och en högväxt, välklädd herre trädde in. Han gick fram till Josef, som ännu satt i fönstersmygen och präntade. "Jaså det är du, min gosse, som släpper ut dessa små brefdufvor?" sade främlingen och höll upp ett bref framför Josef. "Ja, jag ville tjäna frälsaren, och jag kan inte göra något annat", sade gossen blygt. "Godt att du kan det, liten", sade främlingen.
Josef såg upp på främlingen med sina strålande, själfulla ögon, ur hvilka lyste fram en så innerlig glädje. "Jag är så glad och lycklig", sade han blygt, "ty jag ser nu att frälsaren hört mina böner." Och den lille missionären knäppte ihop sina små magra händer och hviskade: "Tack, käre, gode Gud, att jag fått göra något för dig!"
Hon tog derför en pall och satte sig i vrån bredvid Hanna, medan hon på sitt vinnande sätt sade: nå, då kommer jag hit och pratar med dig. Vill du icke ha mig, så säg bara uppriktigt. Då Hanna blott tyst satt och såg framför sig, tog hon blygt hennes hand och frågade: hvarför är du ledsen? Har någon gjort dig ondt? Hanna lösgjorde sakta sin hand och fäste på Bella ett par sorgsna ögon.
Jag väntar en flicka hit i morgon klockan två, svarade han nästan blygt, en bekant, för resten en anständig en anständig familjeflicka som händelsevis är i stan. Ja, dom är värst dom, sade Husfadern allvarsamt. Emellertid ska jag varna grabbarna, så kan du ta nyckeln på insidan, så får du vara ostörd.
Slutligen tog hon dock mod till sig, gick fram, neg litet och frågade. Men pigan teg, hon låtsade icke höra. »Vill Karolina säga, om jag kan få tala med frun», sade hon, ännu litet blygt, »jag ville så gärna tala vid henne.» Pigan såg ut, som om hon varit drottningen af Saba och Lisa en om nåd bedjande lifdömd slafvinna.
Under tiden irrade hennes morgonklara bruna ögon omkring från hans ansikte till hans halsduk, från halsduken till de ridande i allén. De hade kommit till spårvägens slutpunkt nedanför Hasselbacken. Tomas följde henne ett stycke framåt slätten. Med ens stannade hon och sade på en gång blygt och damaktigt: Förlåt, men ni får inte följa mig längre.
Den lilla frun gick fram till vagnen, kysste sitt barns knubbiga hand, jemkade stilla och nästan blygt om garneringen på täcket och betraktade den sofvande lilles ansigte med undrande glädje.
Och under din vida kappa hon öppnade den hastigt, på lek, som ett par stora vingar, och slog den lika hastigt om sig igen har du skönhet, lyx, dårskap, lycka och härlig vila åt den, som älskar dig. Låt mig gå, min vän. Gryningen begynner, där kommer folk på bron... Och det lät litet blygt, men oändligt ömt: du behöver visst