Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 september 2025
Han började förstå, att han därigenom plötsligt höll i sina händer ett vapen, med vilket han kunde vinna både tacksamhet, respekt och avund. Men frågan var: vilka skulle han bjuda? Han vägde var och en av kamraterna på våg, framkallade i sitt med ens utomordentligt starka minne vars och ens syndaregister.
Att få se honom ännu en gång, få se honom så nära sig, honom, som hon aldrig kunde glömma! Bara man vågade bjuda honom! Han skulle kanske anse det som bevis på stor taktlöshet. Må hända till och med för oförskämdhet, så förnäm som han var. Men det var ju ändå han ! Han, som en gång hållit af henne, ännu då de sista gången talades vid. Han var så vacker då, lång och rak och med mörkt, vågigt hår.
Han tyckte det var, som om kalaset med ens förlorat hela sin mening. Han ville diskutera frågan och inledde den därför med den första svårigheten: Ja, men pappa, hur ska ja bjuda dem? Hur du ska bjuda dem!
Det har varit svårt nog ibland, ty vi få både frysa och svälta, men dig vilja vi inte göra emot. Trälarna skrattade hånfullt och Folke Filbyter slog ned ögonen. Det där är gott och väl, svarade han med en smula större hast, än han annars brukade, men vad vill du mig nu? Jag vill bjuda dig vänskap och förbund. Jag har noga reda på vad som sker här i bygderna.
Vi gå ut på verandan för att dricka kaffe; kom med! Jag lade bort min tallrik och följde dem. Någon af herrarna bjöd papyrosser åt Agnes. Hon tog. Jag skrattade litet, ty jag trodde att hon blott på skämt förde den till sina läppar. Men mitt skratt förstummades plötsligt, då jag såg Antti bjuda eld åt henne.
Men han hade icke kunnat lida den tanken, att småstintorna, som mor varit så rädd om, skulle komma till oskyldt folk. Han var rädd att kommunalen skulle bjuda ut dem på auktion, så att hvad stackare som helst, i detta nödens år, skulle kunna ta dem, bara han fick en slant från kommunen.
Eller också förhärligar och omskapar man i sällskap och under gemensamt arbete och samförstånd vardagens levande väsen och döda ting till sagolika gestalter. Men man ljuger icke inåt : man bygger ej upp en invecklad och rikt utsirad historia på egen hand och i all ensamhet för att sedan, plötsligt, bjuda ut den åt en kamrat med förhoppning att han skall sluka den helt. Och det hade Stellan gjort.
Det är rätta ordet; det ringer i öronen på mig och jagar upp på mina kinder en brännande rodnad, skammens, förödmjukelsens och raseriets rodnad! Tänka sig, att sex veckor förut satt jag här vid borden; min teaterdirektör lät bjuda sig av mig och tilltalade mig med käre mästare; tidningsmän ävlades om att interviewa mig, fotografen utbad sig äran att få sälja mitt porträtt.
"Kom och se, Maja Lisa," sade Mina, som hade dragit gardinen litet åt sidan. "Ett slädparti." De räknade öfver tjugu hästar och sökte taga reda på med hvem hvar och en åkte. "Och se, der är magister Nymark. Hvem satt bredvid honom?" "Jag kände henne inte. Men vacker var hon." "Vet du, att han i går ville bjuda vår fru?" "Jo, du talte ju om det.
Folket svirade om nätterna och om dagarne var det ingen ordning med dem; sovo på ängarne, stodo och nickade framför spisen. Och litet emellan kom förvaltaren på besök. Då skulle kaffepannan på, och som man inte kunde bjuda den herrn på brännvin, så måste det alltid finnas konjak i huset.
Dagens Ord
Andra Tittar