Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 september 2025
Samma känsla som griper vandraren, då han, i vila vid vägkanten, känner en kall slingrande orm under sin hand, avtvang Krysanteus ett instinktmässigt nej. Han ordnade sin mantel, hälsade biskopen och de övrige i rummet varande och gick mot dörren. Farväl, filosof!
Vill du hava några upplysningar om honom, så står jag till din tjänst. Jag känner honom från hans första barndom och är färdig att meddela dig allt vad jag vet. Det är gott, sade Krysanteus med en genomträngande blick, som biskopen med lugn uthärdade. Jag har hört sägas, att Klemens är ett hittebarn. Förhåller det sig så? Ja. Huru kom han i dina händer?
Högvördige fader, överbevisa mig genom Skriften och kyrkofäderna att jag far vilse, och jag vill för hela världen förkunna er stora lärdom. Det låg hån i dessa ord och det undföll ej biskopen. Vad vill du mig? frågade han. Du är icke den du giver dig ut för att vara. Vem är du?
Samtalet började därmed, att biskopen klagade över den osäkerhet, som rådde på landsvägarna i Akaja. Det hade nämligen under den senare tiden ofta hänt, att budbärare, skickade från honom till Konstantinopel och Korint, hade överfallits på vägen och berövats sina brev. Detta, antydde biskopen, lände Akajas styresman till föga heder. Annæus Domitius ursäktade sig med tidernas allmänna osäkerhet.
Denna bön framställde hon djupt rodnande och med synbar förlägenhet. Hon önskade, att detta möte, detta uppträde skulle förbliva en hemlighet för biskopen. Han var ju i allmänhet så sträng, och hon ville för ingenting i världen, att de goda tankar han hyste om henne skulle minskas därigenom, att han finge kunskap om hennes häftiga lynne och hårdhet mot slavinnorna.
Till sin förvåning fann biskopen sig själv hart nära att draga det kortare strået, och slutligen fann han sig befogad att med en förvånad blick yttra: Quid Saulus inter prophetas ? Äst du en jude? Vad skulle jag vara annat än en enfaldig, okunnig Cornelius, som inhämtar visdom vid Petri fötter?
Den ärevördige patern uppträdde i sin antagna roll av en resande protestantisk läkare, som icke kunde lämna Åbo utan att betyga en så berömd man som biskopen sin synnerliga aktning, så mycket mer som han, läkaren, något litet studerat teologi och vore tacksam om biskopen ville skingra hans tvivel angående några lärosatser i den augsburgiska bekännelsen.
Det är jag, Petros, som kommer. Ah, det är du, Petros, biskopen ... biskopen! Ah! Jag har uppfyllt din önskan och för min unge Klemens till dig. Vem är Klemens? Du vet det, fader. Klemens? Nej. Klemens, min unge fosterson, om vilken jag en gång talade med dig, och som du önskade få se. Ah! Nu vet jag. Han kommer för att bedja om din välsignelse.
Sedan Annæus Domitius givit luft åt sin harm i en ström av hedniska eder och detta vid sidan av den rättrogne biskopen lät han blåsa till återtåg, som verkställdes i god ordning.
Själv kände han sig som en bruten man. Biskopen hade segrat, fadern var tillintetgjord. Brev från fröken Kerstin Fleming till hennes moder, fru Anna Gyllenbögel, född Horn. Strömsholm den 28 martis 1616. Hjärtans allra käraste fru Moder!
Dagens Ord
Andra Tittar