Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 september 2025
Tio kilometer längre österut invid Donau ligger den lilla staden Grein såsom distriktets huvudort. Nu mot slutet av november, då det redan är full vinter, berättar man mig att en främling från Zanzibar har slagit sig ned där i egenskap av turist. Detta är nog för att väcka alla ett sjukt sinnes farhågor och mörka föreställningar.
Nu, när han märkte att Johan var rengjord invändigt och att hans yttre menska var presentabel, införde han honom i sitt kotteri. Det var en liten krets af dels förmögna, dels förnäma ungherrar af samma klass som Johan. Denne var först något blyg mot de nätta herrarne, men snart var han inne med dem. En dag kommer Fritz och vid paradtimmen berättar Johan att han är bjuden på bal.
Strömborg berättar, huru han ännu 1875 på vintern i en på fågelbrädet utställd bur fångade en bofink, som eljes hade förgåtts i den starka kölden, och höll den i buren som gäst vintern öfver. En annan gång hade han tämt ett litet möss, som intog sina måltider dagligen framför hans säng, eller en fluga, som höll honom sällskap vid bordet.
Nu går det lätt att tala till dem, han deltar i alla deras sorger och bekymmer, han talar med sin far om arbetet, han berättar historier, han ser hur de gamlas ansikten lyser upp av glädje, och nu förstår han hur helt de lever för honom, hur de älskar honom och ber för honom.
Hon hör på mig med undrande, glänsande ögon, och långt därefter så långt, att jag först icke kan erinra mig, vad jag själv sagt berättar hon mig, att Sven suttit på hennes bädd, klädd i sin vita nya dräkt med det blå skärpet och sagt: »Mamma ska' inte gråta så mycket efter mig. Det gör så ont i mitt huvud, när mamma gråter.» Jag hör på dessa ord, och jag tager fasta på dem som på ett omen.
Det är hans sommarhistoria för i år och han nedlägger mycken möda för att få den så bra som möjligt. Han berättar livligt och medryckande, med korta snabba gester och en talande mimik.
»Nej, öfver att du ingenting nämt om pjesen.» Han smålog. »Det var också nå'nting att tala om.» »När skref du den?» frågade modern. »Strax jag kom upp. Det är bara skräp.» »Hur länge höll du på med den?» »Ah, ett par dar. Tre eller fyra. Du är ju en riktig stor-inqvisitor.» »Ja, naturligtvis!» skrattade hon. »För det jag gör dig ett par frågor när du aldrig sjelf berättar någonting.»
Han träder in i det mörka rummet, som då af sig sjelf får ett ljusare skimmer, och der berättar han underbara historier från djupet. Och Weitikka lyssnar, natt efter natt, vinter efter vinter. När vårsolen tinar upp snön och smälter bort istäcket, då törs han ej mer till Weitikka.
Hvarför skall han ha denna narraktiga kurtisörsfåfänga? Det är något löjligt, att en stor man springer omkring och berättar, hur en vacker dam »sett lidelsefullt» på honom och hur fröken A. stämt möte med honom i förstugan och sagt honom några ord af passionerad beundran. Det är lågt, allt detta. Den afmattning, som förut fanns i min känsla, har nu fått en tillsats af leda.
Om jag icke redan i början blir enleverad af någon italiensk markisinna, så skrifver jag, sade han. Blir ni enleverad, är det ju så mycket mera skäl att ni skrifver och berättar det. Ja. Men då skrifver jag bara ett enda ord: besegrad ! När ni ser det, vet ni hvad det betyder! Nu vill jag gå, sade jag gladt och såg upp i detta välkända, opålitliga ansikte.
Dagens Ord
Andra Tittar