United States or Cocos Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Guds barn, som nu ansågo tystnadsordern vara bruten, samlade sig igen sin udde och ådagalade kanske mera nyfikenhet och begär att uppträda än utföra något räddningsarbete själar. Men när de nu sågo punschbuteljer korkas upp och hörde hurrarop och signaler, funno de ögonblicket lämpligt att inskrida, och efter skolmästarns upptagning föll hela kören in i Söta Jesus.

Några önskade att fara i båten till Rysslands kust; andra ansågo det vara bättre att öfver land bege sig dit; några tänkte till och med att förstöra båten, det att alla måtte vederfaras ett och samma öde, det måtte bli räddning eller undergång.

Hon kunde icke förstå hvarför hon ej fick tänka som hon ville, undvika menniskor eller söka deras sällskap, allt efter som hågen föll . De ville att hon i allt skulle misstro sin egen vilja, sitt eget omdöme och blindt hålla till godo med hvad de ansågo rätt och passande för en ung qvinna. Hanna, som aldrig behöft känna några tyglar, stretade och sparkade som en ung fåle.

Dessa voro emellertid djupt intresserade af Hannas sommarplaner och ansågo henne för den lyckligaste varelse under solen. De öfveröste henne med goda råd och visade ett oegennyttigt nit vid anordnandet af hennes resetoaletter. Hanna skrattade och lät dem hållas.

Kl. 8 steg vattnet i rummet över kölsvinet, och besättningen tillfrågades om den ansåg att något mer kunde göras för fartygets räddning. Alla man svarade »nej» och ansågo skeppet vara totalt förlorat och att det endast återstod att söka rädda livet. Order gavs nu att båten skulle sättas i sjön, och med stor och ögonskenlig livsfara kommo alla man i båten och lämnades skeppet kl. 9 f. m.

Ett doft mummel hördes, och magister Alm såg villrådig ut. Men förhöret begynte. Vid de tre första frågorna markerade ingen annan, än Hanna, men vid den förvånade blick magistern gaf Stenman och Lund, ansågo de sig böra markera den nästa. Agnes kom upp, tvekade, rodnade och kringgick frågan med några allmänna fraser.

Man skulle bli student och några år efter skulle man ratas och förbigås som hans far... Var det livet? Var det kanske därför de vuxna prisade barndomen och ungdomen som sina lyckligaste år; de hade trott något, de hade drömt att bli märkesmänskor i en tid, det tusenåriga riket skulle bli verklighet... Var det därför de ansågo sig ha varit lyckliga? Var detta livet...

Det land, där de båda bröderna vistades såsom slafvar, var bekant bland de grekiska och tyreniska geograferna under namn af Abessinien, men kallades af de infödda för Axum, såsom Frumentius snart kom underfund med. Naturligtvis ansågo landets barn, att deras konung var världens störste härskare.