United States or Lithuania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Här vila de unga kvinnorna under glatt och förtroligt samtal, medan Alkmene, Hermiones Hebe-lika kammarflicka, svävar mellan blommorna och vattnar dem från en urna, som hon alltemellanåt fyller under springbrunnens strålar.
Okos är en god yngling, Alkmene. Min fader och jag värdera honom mycket. Jag tror, att Okos endast gycklar med mig, genmälde kammarflickan. Icke skall man tro vart ord en sådan säger. Då vore man ofta narrad. Ack, du enfaldiga! Ser du då icke, att du pinar honom med din låtsade kallsinnighet? Fy att hyckla så! Men du är på långt när icke så enfaldig som du låtsar.
Ack, sedan denna förmodan inställt sig, ville hon icke övergiva den, huru osannolik den var. Ljuden av annalkande steg nådde Hermione och störde hennes betraktelser, då de voro på väg att övergå i vemodigt svärmeri. Hon trodde, att det var Alkmene, och steg upp för att möta henne. Men i samma stund visade sig framför ingången till lövsalen en manlig skepnad, höljd i en mörk mantel.
Han är, berättar Alkmene, föremål för de böner, som fader och dotter varje kväll uppsända till sina vanmäktiga gudar, och Hermione glömmer aldrig omtala för Alkmene, när hon om natten drömt om sin broder. Ty det är för henne en ljuvlig dröm. Alkmene berättar detta? Ja, det är hennes ord. Du har sedan i morse icke varit hos Teodoros? Nej, icke sedan jag bar maten till honom.
Detta ställe är min älsklingsplats och timmen vid solnedgången är min älsklingstimme. Du vet således, var du har att söka mig ... Se, Karmides, vad månen stigit högt på himmelen, medan vi talat med varandra! Alkmene, som väntar mig, måste vara mycket sömnig. Kanske är hon nu på väg att uppsöka mig. God natt, Karmides! Märk denna afton med en vit sten och dröm i natt dina barndomsdrömmar!
Under avklädningen samtalade Hermione glättigare och förtroligare än vanligt med kammarflickan. Men säg mig, Alkmene, sade hon, varför låter du den gode Okos gå och sucka förgäves? Tror du icke, att jag upptäckt det? Du är icke så kallsinnig för honom, som du låtsar, Alkmene. Vad du talar, min härskarinna! sade flickan rodnande, i det hon löste diademet från Hermiones lockar.
Han följde en afton Alkmene till biskop Petros, ej för att varda kristen, men för att vinna den där fullkomliga vissheten, efter vilken han längtade. Men Medes övertygades här, att vissheten och kristendomen vore oskiljaktigt enade. Tron på den korsfäste var villkoret för odödligheten. »Vilken som tror på mig, han skall leva, om han än död bleve.»
Du må väl göra det ... Du nämnde nyss den unga flickan, som är kammartjänarinna hos Krysanteus' dotter. Vad är det hon heter? Alkmene. Du har i dag träffat henne? Ja. Hon yttrade samvetsbetänkligheter över att hon måste dölja sin tro och foga sig efter de hedniska bruken i sin husbondes hus. Du lugnade henne med den försäkran, att hon uppoffrar sig för ett gott ändamål?
Ja, och jag lovade henne absolution av dig själv. Hon skall få den. Vad hade hon denna gång att säga dig? Föga. Ingenting om deras hemlighetsfulla frånvaro från Aten? Alkmene har sökt utfråga sin härskarinna om denna sak. Det synes endast ha varit en förlustelseresa. Bland de gäster, som besöka Krysanteus' hus, finns ännu ingen, som är företrädesvis gynnad av Hermione? Nej.
Nej, så var det icke, Alkmene. Eusebia är van vid de romerska sederna. Damerna bruka så i Rom. Men det är ju fult och löjligt. Det nekar jag icke. Endast vanan kan försona med sådana bruk. Men var det icke högmod, när Ismene hälsade henne på gatan, och Eusebia icke själv besvarade denna hälsning, utan lät sin slavinna göra det? Även det bruket är övligt i Rom.
Dagens Ord
Andra Tittar