Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 september 2025
De små benen hade hon dragit upp under sig, men hon frös nu ändå mer, och hem tordes hon icke gå, då hon icke sålt några tändstickor och icke fått ett enda öre. Hennes far skulle slå henne. Kallt var det också där hemma. Visst var det tak öfver hufvudet, men vinden pep ändå in från alla håll, fastän det var stoppadt halm och trasor i de största springorna.
Han hade bara några öre i portmonnän; det var icke ens så mycket att han kunde köpa en cigarr att röka efter middagen. Om en vecka skulle fadern komma hem från Tyskland; då måste han tala med honom. Det var tråkigt, men det kunde icke skjutas upp längre. Men hur skulle han bära sig åt för att få en cigarr?
Han kunde ej se på henne utan att samtidigt också få en skymt av Antonia Perssons skyltfönster. Skulle han säga till sin pappa: Säg, snälla pappa, får jag trettifem öre? Men om hans far skulle fråga: Vad ska du ha dem till? Vad skulle han svara? Han kunde inte säga, att han skulle köpa frimärken och ge dem till Rose. Något sådant gjorde man helt enkelt inte.
En dag sökte jag upp honom och bad honom hjälpa en ung, verkligt begåvad målarinna. Isaak sade absolut nej. Konstnärer intresserar jag mig inte för jag har så många andra! Jag gav mig inte. Och slutligen sade Isaak: Jag ger inte ett öre, men jag skall sätta opp en förteckning på folk som ska hjälpa flickan. Och hälsa från mej! Jag fick en namnlista.
Men när 45 minuter försvunnit i evighetens hav, kunde hon inte hålla sig längre, utan gick på tå ut i köket. Där mötte henne en syn, som talade om anspråkslösa människors enkla hemtrevnad. Runt bordet sutto Amalia, fästmannen och Lundbom, de två sistnämnda i skjortärmarna, och spelade femkort och sista stick om fem öre, medan de läskade sina strupar med skummande pomril.
Och efter åtta sessioner frikändes herr Vickberg. Allmänna åklagaren anmälde missnöje med utslaget. Men häradshövdingen tog honom avsides och talade med den unge mannen icke i egenskap av försvarsadvokat eller stadsfullmäktiges ordförande utan som äldre kamrat och vän. Och domen överklagades icke. Häradshövdingen krävde icke ett öre i ersättning för sitt arbete.
Därpå gavs tecken till uppbrott. Supén då? Fanns ingen! Men ännu återstod en angenäm överraskning som damerna på sitt vanliga älskvärda sätt förstå att anordna. Vid dörren satt en vaktmästare med en blyertspenna och en lista. Var det insamling också? Nej! Två kronor och femtio öre, om jag får be! För vad? För tesupé, lokal, belysning och servis. Motstånd hjälpte icke, förbannelser ännu mindre.
Han stack över de två gårdarna upp till Kerstin. Säg, Kerstin, kan ja få tie öre? Va ska han me dem? Ja ska köpa frimärken. Får han inte frimärken av sin far? Jo, men inte såna. De här ä gamla. Va ska han med gamla frimärken och göra?
Samma upptåg förnyades i ett par tre bodar, der vi köpte för några öre och betalte med svenska tiokronosedlar. Slutligen bar det af till ett apotek: »Få vi be om insektpulver!» »Vi ha påsar
Och han satte sig mitt emot offerkistorna och såg huru folket lade ned penningar i offerkistorna. Och många rika lade dit mycket. Men en fattig änka kom och lade ned två skärvar, det är ett öre. Då kallade han sina lärjungar till sig och sade till dem: »Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistorna.
Dagens Ord
Andra Tittar