Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 oktober 2025
Pojkar bruka alltid kunna skrifva vers. Ja, nog kan Bengt alltid. Men då är det ju ej af oss sjelfva. Det är sant. Ack, hvad ska’ vi hitta på? Om vi skulle gifva henne våra porträtter och skrifva bakom en helt liten vers, bara några ord. Bertha, kom hit! Tycker du ej, vi kunde gifva våra porträtter åt Verna Sommar på hennes födelsedag?
Men medgif, söta flickor, att hon är förtjusande i den der drägten. Verna såg besvärad ut, och Hanna skyndade till hennes hjelp. Är det icke sant, sade hon, i det hon slog sig ned bredvid Verna i gräset, att man får mera aktning för sig sjelf, när man afskuddat sig en hop onyttiga plagg och inrättat sin drägt efter egen smak och eget behof?
Men de öfriga, med Alma och Bertha i spetsen, tågade, ifriga, varma och fulla af stridslust, att bryta en lans för sin vän och kamrat. Lättrörda, små insjövågor! tänkte Verna Sommar, när hon såg dem
Ett nytt möte utsattes till följande afton, då hvar och en skulle noga öfvervägt alla skälen för och emot. Jag behöfver ingenting öfverväga, sade Verna Sommar. För mig gäller endast att antingen begå en syndig orättvisa eller ock se mig om efter en annan plats. Det är icke svårt att välja.
Hon kände, att de till en viss grad skämt bort henne. Det var henne likväl en stor tröst, att Bella, Verna Sommar, tant Karin och ett par af flickorna uttalat sitt gillande af hvad hon gjort och hon försökte att icke bry sig om de öfriga. Icke ett ord till försvar hade kommit öfver hennes läppar, hvartill skulle det tjena, saken talade ju för sig sjelf.
Men på gården möttes hon af en ny öfverraskning. Från alla knutar framrusade glada, välbekanta flickgestalter och omringade henne under jubel. Der var Lilli, Bertha, Aina, Alma och till råga på öfverraskningen Verna Sommar. De talade alla i mun på hvarandra, de skrattade, de gestikulerade, så Hanna, van vid sin tysta kammare, kände sig alldeles yr i hufvudet. Så mycket förstod hon af allt hvad
Tvärtom smittade hennes synbara nedslagenhet den annars så muntra skaran och timmen gick tyst och utan lif. När den var slut, och Hanna Rappe bland de första aflägsnat sig, kallade Verna Sommar de öfriga än en gång tillsammans, hon hade något att säga dem.
Aina Berg och Bella hade smått funderat på att vandra till Karis Lojo och helsa på Verna Sommar, de voro genast med om saken. Alma Brennlund och Lilli Enestam gåfvo halfva löften, de tänkte med en viss ängslan på obeqväma skor och ändlösa dammiga vägar. Än du då, Hanna? frågade Bertha. Jag vill gerna ha dig med. Kan icke, svarade Hanna kort. Åh prat, nog kan du! Hvad skulle hindra dig?
Har du ej litet syndetikon, så jag fick limma dit en annan i stället. Jag vet ett bättre råd, inföll Verna Sommar, som nästan blygt hållit sig på afstånd från flickskocken. Vi skära bort den andra klacken också, så är din sko som den bör vara. Se här är min puukko! Bravo, det var det bästa! skrek Bertha, men Alma såg mycket misstrogen ut.
Vänta, Bertha, Verna tog henne i armen, deruppe är ju ett loft, till hvilket dörren står på glänt. Der sofva bestämt gårdens pigor .
Dagens Ord
Andra Tittar