United States or Malaysia ? Vote for the TOP Country of the Week !
De båda gamla hade ensamma burit vad de kunde rädda ut ur det brinnande huset, och maktlösa hade de stått bredvid och sett sin egendom brinna i aska. I denna aska, där de sett det sista glöden slockna, slocknade för dem också varje förhoppning om en sorgfri ålderdom. Ty låg var den byggnad, som de efter långa år byggt upp på stenfoten av den gamla. Ringa var bohaget. Torftig var omgivningen.
En stund, och till sitt skick än mera torftig Kom Herren åter och begärde bröd. "Gif", sad' Jodocos, "gif min del åt honom, Råd finner Herren nog." Och tjänarn gaf. En stund, och Herren kom för tredje gången, Än mer förhungrad, och begärde bröd. "Gif", sad' Jodocos, gif din del åt honom, Råd finner Herren nog." Och tjänarn gaf.
Hövdingen, hans släktingar och bandets äldste intogo sin måltid under eken. Erland bjöds att sitta vid hövdingens sida; bredvid Erland satte sig Singoalla. En av Assims systrar betjänade laget. Hövdingen framställde till Erland onödiga ursäkter för måltidens torftighet; men Erland bröt sitt bröd och delade det med Singoalla. Men om maten var torftig, kan ej detsamma sägas om drycken.
Hvad hon sade till blomman, vet jag ej, men hon vårdade nu alla sina växter med den största omsorg och kärlek. Broderskärlek. Vid utkanten af kyrkbyn låg en liten torftig stuga. Här bodde änkan efter skollärare Henriksson, som dött för två år sedan.
De gingo in i Hannas rum, en torftig liten kammare med urblekt kretonne på möblerna, spruckna tapeter och simpla trasmattor på golfvet. Allt var tarfligt, men snyggt, och luften var oklanderlig. Bella aftog hatt och tröja, slog sig ned vid fönstret och funderade huru hon skulle kunna muntra upp Hanna. Jag tänker sy mig en reformdrägt i sommar, började hon. Jaså. Det skall väl du också?
Vi stanna vid en krubbas brädd, Där, Jesu, är ditt läger; I herdatjäll af strå beredd Är dig din bädd, Det är, hvad här du äger. Och med så torftig vård ändå Och i så ringa ära Du växa skall och krafter få, Därmed du må All världens skulder bära. Din barm som vår vid hjärtats slag Vi höjas se och sänkas; Hvad ondt gör du, att den en dag För mänskolag Skall med ditt hjärtblod stänkas?
Plötsligt bröt en stråle då af solen Genom murens rämna in och höll Sväfvande den ädla kvinnans handske, Tills sitt fromma offer hon fullbordat. Villigt tjäna elementerna Ej blott Herren, men hans helgon äfven. Sin tjänares uppriktighet att pröfva, Kom Herren en gång i en torftig skepnad För Sankt Jodocos' dörr och bad om bröd. "Gif honom, gode munskänk!" sad' Jodocos.
Dagens Ord
Andra Tittar