Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 29 oktober 2025


Eller skulle det möjligtvis vara någon inkorrekthet med namnet, tillade han med ett skyggt försök till ett smålöje. Konsuln drog ut en låda, där han hade en del lösa sedlar, och lämnade honom summan. Väg edra ord, sade han lågt, med ett likgiltigt tonfall. Papperet är fullkomligt i sin ordning. God middag. Tegelhandlaren bugade lätt, förbindligt, och försvann.

Ja, svarade han kallblodigt, jag hoppas att de namn, som jag har förslag, inte skola komma att förorsaka några svårigheter. Tegelhandlaren betraktade honom förvånad. Jag hoppas detsamma, sade han med ett varmt och hjärtligt tonfall, som föreföll Tomas gammalt och bekant, att han nästan blev rädd. Det var alltså villkoren, som min herre önskade höra.

Tegelhandlaren smålog förbindligt diskret, han besvarade hälsningen; han tog likväl icke cigarren ur munnen. Vem var det? frågade Märta. Det var en av mina förra lärare, svarade Tomas. Det är en skicklig matematiker, men han är mycket disträ. Eljest skulle han troligtvis ha tagit cigarren ur munnen, han hälsade. Solen brände trottoaren.

Recke smålog skeptiskt. Jag är rik för närvarande, tillade han. Jag har varit hos tegelhandlaren vid Svartmangatan. Det var icke kabeljo till middagen, utan kalvkotlett med blomkål. Det är sant, det har kommit ett brev till dig, sade modern de stego upp från bordet. Det ligger inne hos dig. Tomas stod vid skrivbordet i sitt rum.

Konsul Arvidson höll det länge i sin hand och betraktade det utan ett ord: först utan pincené, sedan med pincené. Slutligen lät han pincenén falla, men fortfor alltjämt att betrakta papperet utan att röra en min. Tegelhandlaren skruvade sig och hostade ett par gånger. Tystnaden började kännas tryckande. Jag hoppas att det är i sin ordning, sade han slutligen.

Jo, visst var det han... Och Tomas skyndade dit och klättrade upp för branten, och Hall vinkade åt honom med handen; men han kom upp, såg han att det var tegelhandlaren. Det var för sent att vända om. Tegelhandlaren gick emot honom med ett förbindligt ansiktsuttryck, skakade hans hand och började beklaga sig över en mängd förluster, som han hade gjort senaste tiden.

Ursäkta, sade Tomas, jag har litet bråttom; jag skulle in här och köpa ett par handskar. Och han sköt upp en tung järndörr, som gnisslade sina rostiga gångjärn, och gick in i tornet. Det var verkligen en handskbutik därinne; Tomas blev själv förvånad, ty han hade egentligen bara tagit handskarna till förevändning för att komma ifrån tegelhandlaren.

Han måste alltså skaffa ett par namn ett eller annat sätt. Vart bär det hän han kom yttre borggården, stannade han och tog sig åt huvudet: det stod med ens klart för honom, var han hade sett tegelhandlaren förut. En vårdag för många år sedan, medan han ännu gick i skolan, hade han gått ut med tre kamrater för att botanisera i Hagatrakten.

Dagens Ord

skepnads

Andra Tittar